Mera "skitprat" och lite kalvar...

Oj, vad tiden egentligen går fort, nu var det ju ett litet tag sen igen sen jag skrev här på bloggen...

Och mycket har hänt...

Den frusna utgödslingen har Guben min efter mycket arbete lyckats lösa själv. Det var fruset i en krök i röret strax före gödselbrunnen. Efter två dagars intensivt arbete med att värma
( = elda runt) cementen runt kröken samt med hjälp av en mycket stor högtryckstvätt och en 6 meter lång "järnpinne" så kommer Guben in helt nerstänkt av dynga (igen!) men skinande lycklig...

Sen tog det en dag till att få ut tio-dagars skit från lagårn, men det gick det också.

Och mitt i allt detta när vi stod där i lagårn, Hasse med spett och spade medans jag fryser och sköter elektroniken till skraporna och vattnet, då började ko nr två att kalva...

Välsignade Fanny som var så snäll så att hon väntade med kalvningen så att den stackars kalven inte riskerade att hamna i all denna gödsel. Nej, nu var det bara till att fösa in henne i en ren och halmad box och så fick hon kalva i lugn och ro där medans vi jobbade på. En fin kvigkalv blev det, Frida...

Så nu har vi fått sammanlagt sex kalvar. Fem kvigor och en tjur, ska det bli ett "kvigår" i år tro...?

Kalv nr 5 blev en tjurkalv, äntligen...

Dock så är det inte alltid som alla kalvar har "alla hästarna hemma" med en gång när de föds, så denna lille kraken fattade inte att han var tvungen att "sutta" för att överleva. Så i tre dar höll vi på och dona med honom för att försöka få honom att suga. Och för att få honom att överleva tills han begrep hur han skulle få mat så var vi tvungna att sondmata honom med råmjölk. Inte konstigt kanske att han nu mera heter "Dumbo", den lille dumskallen...

Men så tillslut så "klickade" det till i hjärnkontoret även på honom och allt fungerade som det skulle. Här på bilden har han och mamma Friskis just blivit släppta ner till de andra. Visst ser han lite småfånig ut, den lille kraken...