Äntligen möjlighet att blocka

Yippie, nu har jag möjlighet att blocka shalar...

Tänk, här har jag shalar som ligger ihopknölat men annars färdigt bara för att jag inte lyckats hitta nån möjlighet att spänna ut de stackarna till tork och formgivning. Detta är sånt jag annars har fått göra på sommaren när jag har kunnat lägga handdukar på altanbordet och det inte har varit i vägen.

Jo, jag har också köpt pusselmatta för blockning, till och med två stycken, på Biltema i Kristianstad.

Äntligen fick jag tillfälle att gå in och handla detta därför att jag var ändå ute "på ett uppdrag"...

Jag skulle köra ner till Sjöbo för lite mer än två veckor sen och hämta en stor rulle grov värmekulvertrör som vi ska gräva ner när vi bygger vårt nya pannrum till fliseldningen.

Så när jag nu ändå var "på rymmen" med "Lilla Caddyn" och släp så passade jag på att stanna till på ett par mycket strategiska ställen utmed vägen, bla då Biltema. Tänk, man är så van i dag vid att det mesta går att beställa via internet, men icke när det gäller Biltema, där är det bara butiken som gäller.

Så för säkerhetsskull köpte jag två paketer med pusselmattor. Och tur var nog det, min ena katt, det otroligt busiga och påhittiga "lilla skrället" Sötnos, hon har verkligen upptäckt dessa mattor och hur underbart det är att sätta tänderna i den mjuka plasten och slita.
"- Djävra kattskrälle" muttrade ja till henne, men hon tittade bara lite förebrående på mig och såg förnärmad ut för att jag störde. Tur att jag har många bitar...

Förutom Biltema så passade jag på att stanna till på hemvägen hos Lotta på Torgstenen. Hon har sin lilla butik i Satserups gamla tågstation, strax innanför Ekerödsrasten utmed väg 22.

Jag hade ringt och pratat med Lotta för att kolla om hon var hemma, och vilken tur jag hade för det var en sån dag. Så när jag kom till henne, lite trött och stel efter blikörning, då var det som att komma in i en vänlig, varm oas av garn och färger och stickprat.

Lotta var så snäll och bjöd mig på en välbehövlig kopp te och jag fick sitta och mysa i hennes goa härliga gamla väntrum som nu är fullt med vackra garner, och där prata en liten stund och känna på alla hennes fina garner. Lotta säljer ju bland annat några av mina absoluta favoritergarner, Altesano Hummingbird, ett helt fantastiskt och underbart vackert alpackagarn som nu finns både i en lite tunnare variant (4-ply) och i en lite tjockare (Aran).

Sedan när jag gick runt och "luktade på blommaorna" och klappade på garnerna så fick jag även upp ögonen för Manos vackra Silkblend som jag bara absolut måste köpa så småningom och sticka nåt utav, för vilka fantastiska färger och nyanser och vilken glans detta garnet hade... Jag var helt salig... ;-P
Ett absolut måste garn så småningom, men just nu har jag ju min Daybreak så jag får försöka "hia mig lite"... (Får se hur länge jag lyckas...)    ;-)

Tack snälla Lotta för en underbar fikastund och andhämtningspaus på vägen hem från Sjöbo. Det behövde jag verkligen för när jag kom hem så såg jag att jag kört över 45 mil på blöta, blåsiga och snöiga vägar...

De löser sig tillslut...

Åh, Käre tid, Äntligen fungerar vår lagård igen...
Lyckan är stor, och Guben och jag är dötrötta både kroppsligt och mentalt.

Utgödslingen stod stilla i 10 dagar och tillslut, innan vi fick igång tryckaren som transporterar skiten ut till gödselbrunnen, så fick vi gödsla ut med traktor och skopa i skrapgångarna. Man får det dock aldrig riktigt rent då, bara mycket bättre i ett sånt här läge. Men i lördags när vi höll på och försöka få igång skraporna i gångarna, så helt plötsligt märkte vi att dyngan började matas ut lite lite, och helt plötsligt släppte det helt...

Vilken Salighet....!! Så efter ytterligare många timmars arbete, Hasse med spett och spade och jag som frusen assistent vid styrknapparna mm, så fick vi det rent och fint igen hos kossorna.

Sedan har vi under veckan som har gått även jobbat med "Mycket-Stora-Problem-nr-2"  -  Vattnet till korna...

Vid köldknäppen på morgonen förra söndan (31 jan) så frös vattnet som kommer igenom golvet in till "mjölkrummet" (gamla namn sitter gärna kvar). Detta var lätt och snabbt att tina upp men det gjorde att vårt cirkulerande vattensystem (som även värmer upp vattnet så det inte ska frysa ute till korna i lagårn) det fick ingen påfyllning när korna drack utan då stannade allt och frös grundligt ihop ute i ledningarna i hela lagårn.

Sen dess har vi vattnat korna med trädgårdsslang i baljor på foderbordet. Och när man ändrar på saker och ting för en ko, då märker man att dom inte riktigt tänker som oss människor... Dumhuven har väl bara varit ett av alla de många förnamn som våra "Damer" fått under dessa dagar. Ibland ska de inte dricka, ibland står de bara och tittar nyfiket och är i vägen, och ibland när nån ko vill dricka då kan andra komma och ska bråka, de välter ut och fjantar med baljor och spannar... Foderbordet är nu på vissa ställen rena isgatan, glashalt och jättesvårt att gå på utan att halka, Urk...

Så under denna veckan har jag jagade efter lägsta pris samt kört och hämtat nya "reservdelar" dvs 160 meter nyvattenslang, isolering och nya kopplingar. Sen jobbade vi med att slita bort de gamla och sätta dit de nya slangarna som vi sen isolerade. Ett styvt jobb i dubbel bemärkelse eftersom denna svarta vattenslang ungefär är "lika styv som en sommarpinne" nu i minusgrader.

Men till slut på lördagkvällen kunde vi även sätta på och få ut vattnet till vattenkopparna till korna, en riktig "Höjdare" för oss...
Ett riktigt "Halleluja Moment" infann sig, både vattnet och utgödslingen fungerade...

Trötta och lyckliga skulle vi fira... Guben gick ut en stund i "grisakojan" en liten stund, hans sätt att meditera och vila tankarna. Och ibland så får han även ett vildsvin med sig hem. Och jag körde iväg till Lessebo och hämtade pizza till kvällsmat. För trött som jag var så ville jag ändå att vi skulle ha lite extra gott till kvällen...

Så slutade kvällen med att Hasse sköt ett vilsvin, och pizzorna var underbara....

Funderar nästan på att skicka upp en bön om att det ska bli lite mindre problem nu...

Snö-ovädret

Ja jösses vilken vinter vi fått i år, det var minsann länge sen de var så här kallt och så mycket snö, och framför allt att det håller i sig så länge... Vi bor ju i södra sverige, och man snackar om växthuseffekt och varmare klimat, men skit heller, det går jag inte på längre.. (huttrar och eldar så kaminen glöder i köket)

Här i östra Kronobergs län har vi nu fått mellan 15-20 cm snö, som under natten och början av dagen förflyttade sig runt i blåsten så att det på vissa ställen var halvmeterdjupt eller mer, och på andra ställen kunde det vara helt renblåst.

Tänk, när vi tog in hästarna i går kväll, så såg dom ut som vandrande snögubbar... Våra Nordisar har ju en sån björnpäls, så snön låg som ett flera centimeters snö-och-is-skal på dom. Inget täcke i världen är bättre än en rejäl kallblodspäls, speciellt på vintern...  ;-) För inne i pälsen under snötäcket så var de helt torra och varma.

Vi hjälptes alla till med att gno av dom, Sofie testade lite olika metoder, och hästarna de bara njöt och mumsade... Även när Sofie tog lite extra med sopborsten när hon tyckte att Hasse hade slarvat lite på Isas svans...

Finns det något mer rofullt än snöiga hästar som får komma in från en vinterstorm till mat och ljummet vatten...? Ja kanske, men inte mycke...  ;-)

Min stackars Gube körde ut med traktorn för att börja ploga klockan halv tio i går kväll, och han kom inte hem förrän halv fem på morgonen. Sen steg han upp igen vid sju och körde iväg medans jag fick ta hand om allt här hemma, ge djuren, släppa ut hästarna, elda och skotta fram gångar så att man kunde köra skottkärran så jag kunde köra in ved till kaminen.

Sen strax efter middagssnåret hade han kört allt minst en gång, och på de flesta ställena två gånger, så då beslutade han sig för att köra hem och sova lite. Men inte hade det snöat färdigt inte, men han räknar med att det räcker att han tar rundan en gång i morgon igen.

Tyvärr så har vi ett annat arbete framför oss i morgon också...
Skit, Skit, Skit, ja just det, skiten står åter stilla i kulverten...
Utgödslingen har frusit igen så i morgon måste vi hjälpas åt med att återigen elda runt cementklumpen...
Djävra vinter...!!!
Dessutom så har motorn som trycker ut dyngan genom röret dött, så elektrikern får göra en utryckning för att se om den går att återuppliva...

HerreJösses, ska det aldrig lugna ner sig... Suck...!!!
Tur att det finns tröststickning... ;-)
Men vad ska jag trösta stackars Guben med, det är ju så himla svårt att klia honom på ryggen samtidigt som man stickar...

Daybreak

En dag när jag satt och drömde mig bort på Ravelry så hittade jag en shal som blev störtförälskad i... Hade ju tänkt sticka något i Zauberballs underbara entrådiga regnbågsfärgade garn som Kristina på Umbra i Växjö tatt in, men visste inte riktigt vad... Men här fanns den ju, mitt nya projekt...

En slätstickad shal där det var garnet som gjorde det mesta av mönstereffekten, Daybreak.

Men, vad skulle jag ha för färg som kontrast till mitt vackra och livfulla regnbågsfärgade garn... Efter att ha frågat runt lite så beställde jag ett svart-lila nystan av Nina på Nysta, och det blir faktiskt jättebra. Dock så "möblerar" jag om lite ibland färgnyanserna, så att de lila partierna som kommer fram i det randiga partiet, det tar jag bort och sparar till sist. Och det svarta partiet i regnbågsnystanet, det plockar jag bort helt, för annars skulle det försvinna och se ut som om där inte fanns någon rand helt plötsligt... Jag vill ju ha så stora kontraster som möjligt mellan de olika garnen...

Men, nu när jag hade kommit en bit på väg så såg jag att jag dragit åt den ena kanten av shalen lite för mycket, där som jag byter färg vid randningen. Så eftersom jag blev rädd för att den skulle bli sned när den blev färdig, så har jag nu repat upp alltihop och börjat om på nytt...

Visst e man knäpp ibland, jag e ju inte säker på att det hade synts, jag ville bara inte ta risken eftersom jag verkligen älskar shalen starkt, inga stora mistor då här inte...

Mera "skitprat" och lite kalvar...

Oj, vad tiden egentligen går fort, nu var det ju ett litet tag sen igen sen jag skrev här på bloggen...

Och mycket har hänt...

Den frusna utgödslingen har Guben min efter mycket arbete lyckats lösa själv. Det var fruset i en krök i röret strax före gödselbrunnen. Efter två dagars intensivt arbete med att värma
( = elda runt) cementen runt kröken samt med hjälp av en mycket stor högtryckstvätt och en 6 meter lång "järnpinne" så kommer Guben in helt nerstänkt av dynga (igen!) men skinande lycklig...

Sen tog det en dag till att få ut tio-dagars skit från lagårn, men det gick det också.

Och mitt i allt detta när vi stod där i lagårn, Hasse med spett och spade medans jag fryser och sköter elektroniken till skraporna och vattnet, då började ko nr två att kalva...

Välsignade Fanny som var så snäll så att hon väntade med kalvningen så att den stackars kalven inte riskerade att hamna i all denna gödsel. Nej, nu var det bara till att fösa in henne i en ren och halmad box och så fick hon kalva i lugn och ro där medans vi jobbade på. En fin kvigkalv blev det, Frida...

Så nu har vi fått sammanlagt sex kalvar. Fem kvigor och en tjur, ska det bli ett "kvigår" i år tro...?

Kalv nr 5 blev en tjurkalv, äntligen...

Dock så är det inte alltid som alla kalvar har "alla hästarna hemma" med en gång när de föds, så denna lille kraken fattade inte att han var tvungen att "sutta" för att överleva. Så i tre dar höll vi på och dona med honom för att försöka få honom att suga. Och för att få honom att överleva tills han begrep hur han skulle få mat så var vi tvungna att sondmata honom med råmjölk. Inte konstigt kanske att han nu mera heter "Dumbo", den lille dumskallen...

Men så tillslut så "klickade" det till i hjärnkontoret även på honom och allt fungerade som det skulle. Här på bilden har han och mamma Friskis just blivit släppta ner till de andra. Visst ser han lite småfånig ut, den lille kraken...

Vante nr 1

Så, vante nr 1 färdig, och även mudden på vante nr 2... Snart, peppar peppar, har jag fixat värme till mina stackars händer...

Kylan har dock gett vika lite, bara runt -2 grader, men i stället så har det börjat blåsa, rejält... Åh fy Farao, säger jag och kurar så mycket jag kan inomhus och eldar så kaminen glöder. För vårt gamla hus är inte färdigrenoverat och läcker som ett gistet såll när det blåser, och då speciellt när det blåser från öster... Tvi och förbannelse...

Som tröst sitter jag och spanar på mönster på norskmönstrade vantar i Garnstudios gedigna mönsterbank... Har fått mersmak till detta nu med dessa enkla "Prickvantar".

Fast jag om jag stickar någon av dom så gör jag de i Alpacka Sport, mjukare, varmare och goare garn finns nog inte... Eller...?    ;-)

5 år sen Gudrun, en minnesruna

Jösses vad tiden går fort, inatt var det ju hela fem år sen "Den Vilda Damen" Gudrun hälsade på oss...

Så i morse, för exakt fem år sen vaknade många av oss smålänningar upp till en helt ny värld fylld av nedblåsta träd och strömlöshet. Man fick lära sig hur liten man var och hur beroende man är av sina medmänniskor.

Här på bilden står jag och Sofie, min yngsta flicka som då var 10 år, och ska just byta dunk på det "kära" elverket som hjälpte oss till en hyfsad tillvaro i elendet... Hade vi inte haft det så hade jag förmodligen fått ta barnen ur skolan och flyttat, jag hade inte orkat...

Då, för fem år sen hade jag rätt så nyss träffat min käre Gube Hasse, så jag bodde fortfarande kvar mitt i det värst stormdrabbade delen av småland strax utanför Agunnaryd (2 mil öster om Ljungby).

Efter två veckors köld fick vi låna ett elverk och gasolvärmare av räddningstjänsten och i de resterande tre veckorna så låg vi och lyssnade på detta på nätterna och oroade oss för att elverket skulle stanna. För om det gjorde det så kunde jag inte dra igång det själv, det var för tungt, utan då måste jag be någon komma och göra det åt oss, ibland Hasse ibland militärer som hjälpte till överallt runtomkring i kaoset.

Och detta elverk var en törstig jäkel, två dunkar bensin om dygnet fick jag mata den med, 40 liter, det blev ju en hel förmögenhet tillslut för en fattig skruttkäring, blev tvungen att söka bidrag.

Ja jösses, detta hoppas jag få slippa vara med om igen... 5 veckors strömlöshet och ingen telefon, tack gode gud för vedspis och stearinljus. Och runtomkring i skogarna så var det helt plötsligt bara kalt och tomt, inget var sig likt, så mycket möda och stora pengar var borta... Stora gamla träd som man trodde skulle stå i hundratals år till låg som späntved utmed marken... Huva, jag ryser fortfarande när jag tänker på det, skogar som jag gått i som barn, mitt arv, var bara borta

Men så här i "istider" så tackar man sin Gud sä här i efterhand för att det då inte var 10-20 minusgrader under dessa strömlösa veckor...

VINTER - Älska el Hata...?!

Hej och hå, ett av dom hetaste diskutionsämnena är väl förmodligen årets vinter, och kylan... Så därför tänkte jag ge mitt bidrag och berätta lite om hur livet på en bondgård kan te sig så här i vintertider... Och härmed vill jag dessutom passa på att varna känsliga läsare för en hel del "skitsnack"... ;-)

Jag måste ju säga att personligen så har jag ju hellre lite kallare och slipper blask och "frysa-slabba-snöa-regna-syndromet". Det hatar jag djupt och innerligt.

Men det är klart, detta "Fina" vintervädret har också en baksida kan jag berätta... Men först lite possitivt, man kan även tjäna pengar "på" snön...

Min Gube Hasse är ju lite av en mångsysslare, så vintertid finns snöröjning på hans arbetslista. Och i år har han verkligen fått damma av snöplogen ordentligt. Med en runda på mestadels mindre vägar runt om Linneryd, samt några parkeringar inne i "centrum" vid kyrkan och skolan, så tar det ca 7 timmar innan han kört allt färdigt, ibland längre... Inga småpass precis, ibland har det hänt att jag har kört ut med fika till honom när han har blivit trött då det har varit riktigt långa körningar (tex om det snöar hela tiden, eller blåser igen).

Sen är det då det här med lagårn... Eftersom vi har en kall lösdriftslagård, så när det är kallt då är det kallt där ute också, och då kan saker och ting frysa. Tack och lov så har i alla fall inte vattnet frusit (ännu, ta i trä) men detta är tack vare att vi har en "värmare" som värmer upp vattnet och att detta sedan cirkulerar runt i ledningarna hela tiden, och det är aldrig kallare än +7 grader. Däremot kan vi få hacka loss is i vattenkopparna ibland hos tjurarna när det är som kallast.

Däremot så har vi problem med utgödslingen, riktigt stora problem...

En ko hon äter och skiter, och däremellan så filosoferar hon. Men mest av allt så skiter en ko en himla massa, och detta måste ju helt naturligt ut i gödselbrunnen. 40 kors skit är ingenting som man kör ut med skottkärra precis, utan till det så har vi skrapor som går i gångarna, där de oftast har rumpan placerad och helt naturligt då också där de oftast skiter. Denna dynga skrapas med jämna mellanrum atomatiskt bort till en lång grop, en kulvert, där en annan skrapa drar ut den till ett jättetjockt rör som grävts ner. Därigenom trycks sedan dyngan bort till gödselbrunnen. Jättebra konstruktion så länge allt fungerar. Mer eller mindre idiotsäkert sa försäljaren när vi byggde det hela...

Tyvärr så har det nu i kylan blivit stopp i röret ut till brunnen.

Skit skit skit... :-(

Och eftersom det dessutom inte gått att köra skraporna hos djuren så har dessa frusit fast också... Mera skit... :-(

Strax utanför finns ett lock som man ska kunna öppna och rensa. För en fråga som vi ställde oss var, kan det ha frusit där under...

För att öppna så var vi tvungna att trycka ner luckan, lämpligen med frontlastaren på traktorn.

Men inte, Hasse lyfte hela traktorn och luckan rörde sig inte en antydan till millimeter. Ok, vad då göra...? 25 tons grävmaskin, kan den göra nån nytta tro...?

Jo, till slut, efter det att Hasse tryckt så hårt så att hela grävmaskinen satt sig på "baken", då äntligen gav luckan med sig. Och dyngan skvätte upp...

Då var det dags för Hasse att sätta igång och skoffa skit igen för att se vad som döljer sig därinne...

Fruset... Nejdå, det var inte fruset under luckan... Några klumpar bara, det andra var precis som det skulle...

Ingen förklaring på problemet alltså, men men, vi provade att köra igång i alla fall för att se om det fungerar nu då...

Och ja det fungerade...
I hela ca 5-10 min..... 
Snyft...

Aldrig får man vara riktigt glad i kylan...

Så nu står vi inför valet att ta ut Sita:s störste spolbil för att se om dom kan lösa upp det som sitter fast. Vilket lär kosta mellan 5-10 000... På måndag...

Fy F-n för kylan... :-(

Och eftersom vi nu har mellan -18 till -12  idag, (och det lär bli minst lika kallt inatt) så har allt frusit fast nu, precis allt när det gäller utgödslingen....

Brrr och Grrr....!!!

Och korna de bara skiter och skiter, äter och filosoferar... Med istappar i skägget...