Fyra dagar gammal...

Och redan en liten tuffing...

Och inte är det lätt att ta kort på henne heller...

För det är inte många sekunder som hon är stilla...

Utan hon håller verkligen på att upptäcka världen...

4 dagar kan vara en lång tid ibland, om man är föl och nyss låg i mammas mage...

Själv så mår jag skit, min kropp värker så jag nästan blir tokig...

Men det har sina "rutiga och randiga" själ. Nummer ett är att jag förmodligen tog i och använde krafter som jag egentligen inte skulle ha när jag drog ut Slenda i onsdags. Hon satt ju väldigt hårt, och i det läget så tänker man inget annat än att "ungen ska minsjäl ut..." Och det gick ju bra, och den värken den går över av sig själv efter ett litet tag...

Däremot så lyckades jag ramla i torsdags kväll, och det var det som gjorde mig mer illa...

Det är ju så typiskt mig, duktig som jag är till att råka ut för det mesta... Snubblar, ramlar, halkar, trampar snett och är i vägen, det är jag det... Typiskt mig helt enkelt...

Så när vi för första gången skulle släppa in Stjerna och Slenda till de andra hästarna, som otåligt väntade på att äntligen få träffa den lilla nya familjemedlemen, och Stjerna vimsade och skulle både huta åt de andra två och samtidigt hålla koll på sin lilla Ögonsten, då lyckades hon trampa mig på min ena fot, samtidigt som hon puttade till mig med bogen. Och eftersom jag satt fast under Stjernas fot just då (fast inte så hårt egentligen) så tappade jag balansen ordentligt, ramlade på sidan och slog huvudet i vattenbaljan så den flyttade sig...

Och är man då som jag är i min "skruttiga lekamen" då blir man sne och vind som en stormpinad gammal fura, direkt... Då drar det också snett i musklerna i nästan hela kroppen och jag tackar Min Skapare att jag har en tid hos min muskelskrynklare Melker på tisdag. Han kommer att få en hel del att arbeta med...

Men men, det löser sig så småningom, är bara ordentligt trött, trög och "hjärndöd" nu ett tag av värken mm, och inte blir det nåt gjort heller...

Men det är klart, då kan man ju ta en spann, vända upp och ner på den och sitta och prata med Slenda en liten stund... Hon slickar på och undersöker allt nu, även min näsa och haka, och hon börjar förstå att kli är gott... Hon är bara för go, det lilla livet....

Ett dygn gammal...

... och ute på sin första promenad...

En liten tur ut i stora vida världen, dvs vår gräsmatta... Man skulle ju kunna tro att mamma Stjerna lugnt och fridfullt inte har några bekymmer alls här i världen.

Men ni skulle bara veta, jag hade fullt chå med å hålla henne (hon e stark som ett lokomotiv, hästen) så fort som Slända var mer än en meter från henne. Barnsligare mor får man nog leta efter, håller stenkoll, ska gå efter och hon pratar oroligt nästan hela tiden... (ler)

Så eftersom jag har en träningsvärk som inte går att beskriva i ord efter gårdagen (kallar den mest för en "nära-döden-upplevelse" fast utan frid...) så blev det till att gå in i lugnet i boxen igen tills Sofie kom hem i eftermiddag. Då blir det en längre tur...

Hon är helt enkelt bara fantastisk, det lilla livet... Fast, liten och liten, hon e verkligen inte liten till att va nyfödd, utan snarare riktigt stor. Nästan en meter är hon i mankhöjd, kan undra vad det ska bli av henne "när hon blir stor"... Och man fattar baske mig knappt att hon fick plats i Stjernas mage, inte konstigt att man såg att hon tyckte att det var tungt den sista tiden...

Ett underverk...!!!

Käre tid, denna dagen går till historien som en dag vi aldrig kommer att glömma...

När jag satt och skrev det förra inlägget i morse så satt jag vid köksbordet och åt frukost och under tiden så tittade jag ut genom fönstret lite då och då på hästarna ute i hagen.

Rätt vad det var så såg jag att Stjerna hade lagt sig ner ute i hagen.
Då blev det fart på Käringen kan ni tro och jag lämnade allt, högg med mig en kniv (ifall jag måste skära hål på fostersäcken) och skyndade mig ut...

När jag kom fram till Stjerna så såg jag en liten hov titta fram...
Nu e de alltså äntligen dags, tänkte jag...!!!

Fostersäcken var sönder så jag kröp ner på knä i blötan och började dra i den lilla hoven och leta efter den andra. Drar... Ingenting hände på en (tyckte jag då) jättelång stund. Sen började Stjerna ta i riktigt ordentligt, och då började fölet komma ut en liten bit, en mule tittade fram... Men det gick trögt och Stjerna tog i för fullt så jag satte mig på marken och tog spjärn mot Stjernas bakdel med fötterna och drar hårt i takt med hennes värkar.

Sakta sakta började fölet sin vandring ut i världen, och till slut så ligger den där, blöt och slemmig och började så smått att se sig omkring och lyfta på huvudet...

Välkommen till världen och hagen, du lilla...

Stjerna låg och tog igen sig en liten stund medans jag lyfte på ett litet bakben för att se vad det blev för något.
Det blev ett stoföl, en liten Slenda var född... Och jag är lyckligast i världen...

Efter en stund så drog jag fram fölet lite till och Stjerna kunde börja slicka, prata och knyta kontakt med sin dotter.

Efter en stund hade Stjerna hämtat sig och reste sig upp.

Då ringde telefonen, det var Hasse... Han hade klarat uppkörningen, får numera köra både tung lastbil och släp och han är glad som en lärka...

Där står vi och bubblar för varandra allt som som har hänt, jättelyckliga båda två... Han är på hemväg från Växjö, så jag väntar tills han kommer hem innan vi flyttar in den lilla familjen i stallet.

Medans jag väntar så går jag och hämtar spånkärran full med halm.

Och lilla Slenda får vila ut lite medans jag gnuggar henne med halmen och en stolt mamma ömsom betar lite, hotar de andra hästarna så de inte kommer för nära, och stolt slickar sin lilla pärla.

När sedan Hasse kommer hem så hjälptes vi åt med att välta i lilla Slenda i spånkärran och så körde vi försiktigt henne in till stallet. Stjerna vimsade oroligt runt oss och undrar vad i hela friden vi skulle göra med hennes "Ögonsten". Men väl installerad i den lugna ljusa halmade boxen så kommer hon till ro.

Vi gick in och lämnade den lilla familjen för att vila, och en liten stund senare när vi tittade till dem igen så var Slenda uppe och hon hade hittat mjökbaren och höll på att förse sig ordentligt...

Livet är bara så otroligt fantastiskt ibland...

Den enda som var smått förtvivlad är Sofie (yngsta dottern) som hade gjort precis vad som helst för att fått varit med och hjälpa till... Men det gick snabbt över efter det att hon nästan bott i boxen när hon kom hem från skolan...

"Hon (Slända) är ju bara den sötaste och mest bedårande som finns på denna jord..."

En varning utfärdas härmed om att det finns mycket stor risk för att det kan komma att bli en hel del fölbilder och fölprat framöver i denna bloggen, hälsar en nu fruktansvärt trött och mörbultad Bonnakäring som denna kvällen lyckats odla fram en otrolig träningsvärk i snart sagt varenda muskel i hela kroppen... Jag hade nog tränat lite dåligt på att "bli mamma" på detta sätt...

Vinter igen och Fölvak

HerreJösses, igår så slog, om inte blixten så i alla fall vintern ner i Linneryd...

Ett Herrans oväder, riktigt maffig åska och svartast möjliga moln och....

5 cm snö..!!!

Efter 3½ timme så såg det fortfarande ut så här...

Och så här....

Och det allra värsta är att skiten inte har försvunnit ännu nu på morgonen, eftersom denna natten har varit ganska kall... Dock har det tack och lov blivit mindre...

Och så i detta skitväder så visar min "fölmärra" Stjerna tecken på att nu e väntan äntligen snart slut för denna gång, födelsen börjar närma sig.

Hon börjar bli gammal, 19 år, och denna gång så visar hon tecken på att hon är stelare i sina leder och att det är tungt för henne nu i slutet. Så vi har passat henne väldigt noga i nästan en månad nu.

Och i går så var hon lite orolig, och framför allt så hade råmjölken äntligen blivit vit, och så har hon har tydliga vaxproppar dvs en droppe torkad mjölk på var spene.

Sitter här nu på morgonen och tittar ut lite då och då i hagen där hästarna går...

Guben min e inne i Växjö och kör upp för sitt CE-körkort nu, måtte han bara klara det...

"Intet är som väntans tider", sägs det....

Grrrr... HATAR innerligt....

... att riva upp det jag stickat...!!!!

Och ändå så hamnar jag där ibland, bara för att det inte blev så bra som jag egentligen vill att det ska bli. Visserligen, jag är inte perfektionist på nåt vis. Men det är klart, att om man har hadlat två nystan fantastiskt vackert och dyrt garn, och har ett mönster som man verkligen gillar, då vill man ju inte att det ska bli snett och stramt och dra sig snett i kanten... Eller hur...?

Men hur kan det bli så då så där helt plötsligt undrar kanske någon, det är ju Nr 2 av denna shalen som jag stickar...

Jo, men det är ju just därför... I mönstret för Daybreak så står det att man ska göra den där vanliga enkla kanten med två (alltid) räta maskor. Men när jag gjorde den förra så tänkte jag att detta borde gå att göra snyggare, kanske skulle en I-cord-kant bli bättre... Och det blev det, Men... Jag har upptäckt att den i så fall måste stickas med "dubbla varv" vid varje vändning, och även då ganska löst för att den inte ska dra ihop sig så som den gjort här för mig.

Kolla får ni se på bilden. Den högra kanten är stickad med "enkelt varv" utmed hela, medan den vänstra kanten har "dubbelt varv" utmed hela randningen. Detta på grund av att jag byter färg där.

Visst blev det mycket bättre på vänstersidan, medans högersidan mest liknar en katastrof...
Så vad göra... Jo svära lite för mig själv, dra ut stickan och börja nysta upp skiten... Morrrrrrrrrr....

Kanske ska jag till och med skita i I-cord-idén helt och hållet och hålla mig till mönstret... Men färgbytena i randningen blev faktiskt inte så jättesnygga då, däremot blev det helt perfekt i I-cord...

Helsike, hur ska jag bara göra...???

Just nu e "Käringen" deppig....

Min första Award

HerreJösses, jag har fått en Award...!!!

Tack snälla Cina, jag blev SÅ himskandes jätteglad....

Hm, funderar lite, nu ska jag alltså skicka den vidare till 7 stycken andra som jag...

(funderar noga med pannan i ljupa veck...)

De får nog bli:

Umbra Stickspår

Samtal från min Trädgård

Caprifool

Hänt i Hörnebo

In-Knitt

Ullhärvan
Dabelins Myshörna
Mormors Linneskåp
(Ojdå, jag kan visst inte räkna heller ikväll... Åtta blev det visst...)

Skulle egenligen vilja skicka den till Mc-Chick som Sticks  och Stickerska utan stock... också, men jag vet att dom fått den redan från annat håll, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra då... Kan jag möjligen skicka en mycket varm hälsning från mig i stället...?

Och sen ska jag skriva 7 saker om mig själv...
Hmmmm... (funderar och grunnar, pannan i ljuuupa veck...)
De får nog bli det här...:

* Känner mig ofta blyg och lite bortkommen, fast jag försöker alltid att inte visa det för mycket...

* Stickar mest för känslan och passionen i skälva skapandet, och går däför lätt "i spinn" över garner med vackra färger eller en mjuk härlig känsla, eller ett vackert mönster. Har därför alldeles för lätt att börja på nått nytt i ren passion, och därför finns det även ganska många UFO:n i kistan... Min familj retar mig mycket gärna för mina UFO:n...

* Har på "gamle-dar" gått över från att rida på mina nordsvenska hästar till att kör brukskörning i stället. Har  kört hästskjuts och varit kusk nere i Tingsryd samhälle ibland förra sommraren, och mest då kört Brunte och den "Häst-Buss" som vi kör mellan stora affären Börjes (mitt inne i byn) ut till campingen i utkanten av Tingsryd. Får se om jag orkar hjälpa till lite denna sommaren också...
Tränar också min egen häst inför sommarens Dm i brukskörning som Kronobergskuskarna annordnar varje år...

* Älskar att dona på gården, pyssla med djuren eller köra traktor, tex att harva, stränglägga gräs, plocka och köra ensilage-balar, eller annat smått och gott som behövs göras där ute.
Och så trädgården förståss...

* Skitar alltid ner mig nånstans, av nån underlig anledning... Antingen så går jag och kliar en ko eller en häst, gräver i jorden, eller bara går och lutar mig mot nåt jag inte borde... Det syns  tex alltid när jag har eldat - sot i ansiktet förståss...

* Är alldeles för dålig på att städa och hålla ordning här inne i huset, även om jag vill så det värker... Det är så mycket ute som jag brinner för och lääängtar efter att få vara med och hälpa till med, så orken tryter och hjärnan stannar när jag ska ta tag i städningen. Är hellre ute och donar, tyvärr, för då är det lättare att förtränga värk och elende...

* Tycker egentligen inte att jag är så duktig på nåt, men har ett brinnande intresse för mycket....

Ojdå, det blev kanske lite mycke...
Nu när jag tittar tillbaka på allt detta så borde jag nog tillägga att

* Jag skriver alldeles för mycke text i bloggen...

Sorry....

Stickcafé och ny Daybreak

Ja e inte så "rapp" (snabb) te o blogga precis....

Men jag kan inte låta bli att "pilla" in lite bilder från stickcaféet i onsdags kväll hos Kristina på Umbra i Växjö i alla fall, fastän det är några dagar sen nu.

Här har äntligen Kristina fått sätta sig ner en stund bland oss andra och begrunda något...

Och inte är det bara vi "stora" som ska ha en liten fika, även den minsta får sig en "slurk"...

Djup koncentration, man skulle ju kunna tro att vi är djupt allvarliga...

Tack snälla Kristina för ännu en underbar stund med gott fika, i din lilla mysiga butik...

Börjar allvarligt fundera på hur jag ska överleva sommaren när Kristina så småningom ska ta (sin förmodligen välbehövliga) semester... Det kommer att bli plågsamt med mycket svåra abstinensbesvär för min del...

Och så har jag hemfallit åt frestelsen och börjat på Daybreak nr 2...

Den "gamla" är nästan färdig, bara avmaskningen kvar. Men otålig som jag är så kunde jag ju inte låta bli att börja på en ny när nu Kristina fått hem det otroliga garnet Malabrigo sock i så fantastiskt underbara färger...

Det blev en härva underbart salladsgrön Lettuce och en fantastisk lilamelerad Rayon Vert med gröna stänk i.

Oj vilka färger, och HerreJösses vilket garn..!

Visst har jag hört uttrycket "att sticka i smör", och denna gången kan jag verkligen verifiera att det är möjligt...

Garnet är så himmelskt mjukt så att det knappt känns när det glider mellan fingrarna...

Ett riktigt supergarn, helt enkelt... Inte kunde jag tänka mig i min vildaste fantasi att fårull-garn kunde bli så otroligt mjukt... Och vackert...

Grrrrrr.... (spinner som katten i knät, saligt stickande, vidare...)