Förbaskade isfläck...

Usch, har mått pyton i mer än en vecka nu... Förbaskade isfläck överst på yttertrappan, skit också varför kunde jag inte missat att trampa på den när jag skulle fylla på fågelmataren utanför köksfönstret... Grrr...

Resultat: Fötterna före, rumptackling nerför trappen och fågelfrön "över hela världen"... Och en mycket stark känsla av att detta blev definitivt inte bra i min stackars kropp, Käringen blev väl förmodligen ännu sneare i kroppen än hon va förut...

Och mycket riktigt, efter dagar med mer och mer värk överalt så var det igår äntligen dags igen för min vanliga varannan-veckas-tid hos min "Muskelskrynklare" Melker Muskeltören i Växjö.

-Jaha, vad har du gjort nu då...? är det första han säger när han får se mig. Den mannen har intuition ska jag säga... ;-)
Så efter en timmes plågsam "Upprätande-av-Käring" och "Upplåsning-av-jätteknutna-muskler"-behandling så va jag helt slut som människa, kunde fortsätta som disketrasa.

För att hämta andan efter detta och få lite psykisk smärtlindring så knatade jag sedan iväg till Kristina på Umbra Stickspår i Växjö.
Såå underbart att landa där en stund med lite prat och lite drömmar, och sedan när jag gick därifrån hade jag en kasse med det utgående Drops SilkeAlpaca med mig hem. Garnnystan som är vackra som juvelerna i ett smycke, och som Kristina och Linda varit snälla och lagt undan till mig.
Jag vet inte just nu vad jag ska sticka av dem, men garnet är så fantastiskt och underbart så jag kunde bara inte låta bli att köpa på mig lite till "Bra-att-ha-garn" till extrapris.
Och nåt stickkafe´ på Umbra blev det inte för mig denna kvällen heller tyvärr, inte en chans att jag orkade det, inte... Suck...

Men men, jag måste ju bara visa hur långt jag kommit på min Daybreak... Den har blivit ganska stor nu, så stor så att det ju är ganska många maskor på varje varv. Men jag älskar verkligen färgerna och kompositionen i mönstret, vackert och vilsamt att sticka men inte tråkigt. Inte så mycket kvar nu, men det tar ju lite tid när man börjar närma sig nedre kanten.

Tänkte försöka fota den, men det var svårt och bilden blev inte så bra, men ändå en liten "fingervisning" vartåt det lutar...

Sedan har jag som lite omväxling börjat på ett par muddar i Indiecitas fantastiskt tunna och mjuka BabyAlpaca. Ett mönster som jag länge har gått och sneglat på i boken "Stickat från Norden" och som jag nu gjorde slag i saken och satte stickorna i...

Stickor nr 2 och detta tunna garn, det tar lite tid men de blir nog inte så dumma... Och vilken mjukhet sen, detta garn är nog ett av det mjukaste som jag någonsin känt, och värmer såå gott, skönt för en skruttig värkkäring...

Detta behövs nu när kroppen skriker och bråkar ännu värre än förrut, eftersom leder och muskler nu ska försöka hitta en ny position - igen...
HerreJösses, jag e som om jag hade vandrat under 17 ångvältar idag. Men jag vet, det är bara till att vänta på bättre tider - och att envist salta på minsta isfläck...