Bondens vårtecken - Maskinvisning

Äntligen vår... I alla fall så har vissa mycket säkra vårtecken börjat visa sig. Tex så är snön borta (eller i alla fall nästan), åkrarna är oframkomliga och i västa fall bebodda av simmande svanar och gäss, korna har snart kalvat färdigt, tjurarna har fått börja uppvakta sina mycket sugna Damer ( = kalvar till nyår)...
Och så har maskinfirmorna vårvisning för alla bönder och andra maskinintresserade...

Och "Gubarna" kommer troget och flockas som gässen på en översvämmad åker, pratande, fikande, spejande och suktande över de nya, blanka och fina maskinerna som visas upp.

Det är en härlig stämning och alla tycker att det är roligt att se både nytt och begagnat, och kanske får man ibland se en namnlapp på en traktor att grannen  (-Den rackarn...!)  faktiskt har köpt en ny traktor  (eller annan maskin)  som han snart ska hämta hem.
(-Har han råd till det...?)
(-Varför köpte han inte större han som har så mycket pengar...?)

Ja se bönder....  

Min Gube går i funderingar på att köpa ny ensilagepress. Han kör mycket på entreprenad, alltså pressar även borta hos andra, och då gäller det att byta maskinen innan den har blivit gammal och sliten så att den riskerar att gå sönder mitt under arbetet... Det får helst inte hända... Då är det nästan katastrof, för det finns inte många varelser som är så otåliga och oroliga som en bonde mitt i skörden. Så när det är fint skördeväder då står de på rad och bokar otåligt turordning, så Hasse får planera varje dag " in i minsta detalj". Inte läge för driftsstopp då, om man på nåt vis kan undvika...

Men... En ny press och plastare är ganska rejäla maskiner och prismässigt så är de våldsamt dyra. Värdet ligger på runt 900 000 för den storleksordningen på maskin som är intressant för oss. (Huva och ryys...)

Dock har vi ju nåt ganska vettigt att lämna i inbyte, så det är ju inte den summan man betalar i slutändan, men dyrt ändå, ruskigt dyrt...

Denna Krone-pressen som ser ut som att den har "vingarna" utfällda är det som Guben min går och längtar efter. Ingen liten maskin precis, men det måste vara rejäla doningar...

Fast, det är inte säkert att vi kostar på oss en ny press i år, för vi går också i utbyggnadstankar...

Ja, jag vet, vi är inte riktigt "vetiga" (kloka)... Vi har ju nyss byggt nytt stall till våra kor, det är bara ett och ett halvt år sen vi blev färdiga.

Men... På hösten säljer vi stora fina kalvar till andra bönder som föder upp dem till slakt, och tjänar pengar på det. Endast 6-9 månader senare är de färdiga och då får man bättre betalt för dem, än man får om man säljer dem som ungdjur. Vi skulle alltså tjäna på att behålla våra kalvar tills de är färdiga, samtidigt som man får vara med följa dem hela vägen, och se till så att de har det riktigt bra under den tid de har "här på jorden".

Dock, 40 meter lagård till... Just nu går mycket tid och energi åt till att ringa och planera, fundera och kalkylera... En stor investering, ska vi våga "hoppa på tåget" så snart igen....

Och så till sist lite sticke...

Har kommit en liten bit på min "Bukett med vårtulpaner"...

(förresten, vad hände med bilden...? Den var ju inte på det hållet från början...?)

Har funderat på om jag ska göra den trekantig eller rektangulär... Vet inte riktigt ännu vilket det blir, men det lutar nog åt att det blir en rektangel.

Men Herre-Jösses, det kommer att dröja innan den blir färdig. Verkligen inget snabb-projekt precis... Men jag sa väl inte till vilken vår den skulle bli färdig... 

Vårlängtan och Entrelac

Kan man få annat än vårlängtan när man tittar på detta garnet...?
Entrådigt Zauberball (färg 2079) som får mig att tänka på rosa-vita tulpaner med sina gröna blad...
Har haft det i min garnkorg i ett tag nu, och funderat på vad det "skola bliva av detta", och helt plötsligt så föll ett par pusselbitar på plats och jag kunde inte motstå frestelsen att börja med en gång... (suck och generat flin...)

Lite före jul hade Kristina på Umbra i Växjö en kvällskurs i just Näverstickning/Kontstickning, eller Entrelac, där Ullhärvan (förlåt, jag har glömt vad du heter, har ett mycket effektivt tefflonminne...) tålmodigt hjälpte oss att förklara näverstickningens mysterier...

Jag har tidigare kikat förundrat på denna teknik, men inte lyckats förså hur i hela friden.... Men denna gång klickade det till ordentligt och jag fick en riktig "Aha-upplevelse".

Sedan denna kväll så har jag ruvat, funderat och begrundat... Vad i hela friden ska jag använda för ett garn till denna teknik, och vad ska det bli för nåt...???

Igår sa det bara klick och jag lade upp mina första åtta maskor till vad som kanske skulle kunna bli en shal så småningom....

I vilket fall så ska det bli så underbart att "sticka lite vår-tulpaner" på detta vis... Och så förtränger jag effektivt en liten stund att jag har fler ofärdiga projekt som ligger och "pockar på uppmärksamhet"...

Jaja, jag ska ta hand om er också, ska bara sticka en ruta till...

Eller två...

Första bidraget till Pulsklubben

Jahapp, ombyte var det... Så varför inte ge sig på det senaste bidraget från Sticka Mera's Pulsklubb: Blonde Pulsvärmare.

Verkade vara en liten gullig och enkel handledsmudd som låter garnet få "visa upp sig", så jag valde Artesanos tunna alpackagarn Hummingbird 4-ply, som är så mjukt, varmt och vackert i färgerna.

Men  det var lite besvärligt att välja färg. Provstickade i den lite mörkare Pheasant, och kanske blir det ett sånt par också till slut, för jag måste säga att jag gillar den skarpt.

Men till sist så blev det den glada färgen Woodpecker som vann. Är det ett allvarligt fall av "Längtan till varmare och blommande tider" tro...?
Dock visade det att när jag hade stickat 6 st uddar och maskat av, allt enligt mönstret, då stämde inte masktätheten. Mudden blev alldeles för stor i omkrets...

Så det blir nog till att riva upp och plocka bort en udd. Om jag nu inte ska sticka om alltihop och byta till tunnare stickor, 2.0 eller nåt... Hmm, får se vad jag gör, ska fundera lite...

Men denna gången hade jag i alla fall läst mönstret riktigt noga...

Djävra, missade att läsa mönstret ordentligt

Jag har ju länge gått och lurat på att sticka en mudd som finns beskriven i boken "Stickat från Norden".
"Spetsmudd från Island" eller nåt liknande kan den nog kallas (de är lite dåliga på att ge "grejerna" riktiga namn i boken, tycker jag).

Tänkte nästan dirrekt att denna mudd skulle nog bli helt underbar i det mjuka garnet BabyAlpaca från Indiecita.
Så för lite sen satte jag igång, glad i hågen, och det blev verkligen lika underbart som jag hade tänkt mig...

Stickade glatt på, och upptäckte att för att mudden skulle bli snyggast över handen så var det läge att göra den lite bredare just över handen, så jag ökade glatt lite försiktigt på jehör.
Inga problem, allt såg bra ut så långt, och så var det dags att maska av. Räknade kallt med att avmaskningen skulle hålla kvar den vackra zick-zack-mönstringen, men skit heller, det blev i det närmaste katastrof...
Och det borde jag ju ha räknat ut om jag hade tänkt mig för...

Ok, dags för begrundan... Vad i hela friden hade jag nu gjort för fel...

Då äntligen tar jag och läser igenom mönstret med lite mer eftertanke, och det visade ju sig att jag hade tänkt hur tokigt som helst. Jag hade ju stickat mudden upp-och-ner...! Zick-zack-kanten som man börjar med skulle ju vara uppe vid fingrarna, inte tvärt om som jag hade gjort. Och längst ner nedanför handleden skulle man avsluta med resår, såklart...

Vilken ärthjärna man är ibland, vilket Pucko, men men, bara att ta nya tag och göra nytt. För denna handledsvärmaren ska jag ha...!  Grrr...

Så nu till slut har jag lyckats med att få till en riktig mudd.

Denna mudd gjorde jag lite större i början än vad mönstret skrev, för att den inte skulle strama och sträcka när jag har den högt upp på handen. Sedan så minskade jag ner den lite mot handleden, och detta blev baske mig perfekt...

Nu ska jag bara sticka en make till den stackarn, så "han" inte känner sig ensam. Men ja tror att jag går emellan med nåt annat smått, för att vila hjärnan lite så den inte blir överhettad... ;-P 

Men jag måste säga, vilket fantastiskt garn... Det är så otroligt mjukt, varmt och gosigt, och man vill aldrig ta av sig mudden när man väl satt på sig den. Lite fånigt dock att gå omkring med bara en mudd, så det dröjer nog inte så länge förrän det blir en "make" gjord.

Min Daybreak börjar lida mot sitt slut också. Har slutat med ränderna och e på den nedersta delen, men varven är långa nu och jag tror att shalen blir ganska stor...

Mitt Garn och Te har anlänt

Äntligen har jag börjat komma tillbaka till "livet" efter en fantastiskt rolig sportlovsvecka, men som visade sig bli lite för mycket för ena "Skrutt-käring" som man ju är... Det blev så att de behövde hjälp med att köra släde hela veckan, det blev en sån fantastisk succe och de har aldrig haft så många som har kommit och velat åka släde. Och jag har ju lite svårt för att säga nej, speciellt om det är något som jag tycket är riktigt roligt - som att köra häst.

Så efter en fantastisk vecka landar jag i en vecka med helvetesvärk och en djävra ettrig förkylning med feber som har golvat mig totalt från i lördags. Men nu börjar jag lite så smått "titta upp över kanten" igen...

Och i går fick jag tillslut mitt "Garn och Te-paket". Åh jösses så roligt detta var...

Stort tack till Malin Thorstensson i Örebro...

Garnet som jag fick, SilkeAlpaca, är verkligen en stor favorit, och denna underbara oranga färgen hade jag faktiskt inte innan, trots att jag nu under rean har köpt på mig en hel del för framtida bruk. Jag tycker verkligen att det är jättesynd att Drops slutar föra detta fantastiska garn...

Vet inte riktigt ännu hur jag ska använda garnet, går och funderar, men det lutar nog åt någon mössa eller mudd med mönster i lite olika färger... Färgerna av just SilkeAlpaca går ju väldigt bra ihop och blir väldigt vackra att kombinera, och nu har jag både svart, brun, naturvit, röd och rosa innan, och om man undantar rosa så tror jag att de andra färgerna går bra att sätta till detta oranga. Hm, spännande...

Teet var verkligen underbart, fantastiskt gott och helt i min smak. Jätteroligt att få testa dessa udda tesorter, dricker det med stor andakt... ;-)

Kul att ha den lilla burken kvar som minne, kanske blir det en burk till min samling av stickmarkörer..