Smygmaskvirkning med vanlig virknål

Nu har ja vatt på kurs igen hos Kristina på Umbra och lärt mig virka tjocka och varma vantar.

Tja, ok, de var ju för lite över en vecka sen, men jag måste ändå berätta...  ;-)

Smygmaskvirkning med vanlig tjock virknål eller Kjedjevirkning som det står på mönstret som vi fick utav Carin som höll kursen och tålamodigt hjälpte oss på traven... Garnet vi använde var Eskimå eller som på denna bilden, underbara Rowans Cocoon, och virknål 6 eller 6½ så ni kan tro att vantarna blev tjocka... 

Vi var ganska många och som vanligt jättemysigt i Kristinas lilla affär, och fantastiskt fika som vanligt, världens godaste...

Carin guidar oss tålmodigt, och inte var det väl egentligen så himla svårt, bara lite klurit... O när det blev knepigt, som vid tummen tex så visade det sig att det var ju egentligen inte så himla svårt de heller...
Det svåraste var nog att inte virka för hårt faktiskt. 

Jag började virka i en vackert flerfärgad Eskimå, och här är första vanten. Dock så har den idag blivit använd och testkörd ordentligt så en aningen uppruggad/tovad har den lyckats bli...

Sedan var jag inne hos Kristina nu i veckan, och då hade hon fått in M&K vackra Eko Ull Multi, och då fick jag en idé... Varför inte testa den till att virka vantar med...?
Och milde himmel, det blev ju fantastiskt vackert...

Och så här ser den ut efter dagens vedermödor och en dag som drevkarl i den blötaste älgskogen jag någongång råkat ut för...

En vante i Eskimå, och en vante i Eko-Ull (såg väl lite roligt ut men hade ju inte hunnit virka fler färdiga...).
Och så fullständigt skitsur och tatalt genomblöt som jag var från topp till tå redan efter halva första drevet, så måste jag säga att det enda som jag inte frös om så var det om händerna... Båda vantarna skitsura och tunga fulla av vatten, men händerna var ändå inte kalla...

Helt fantastiskt, hade önskat att hela jag var klädd i ett sånt här underställ, tror jag ska börja virka ett sådant... Undrar hur mycke garn det går åt till långkalsonger och undertröja...  ;-D

Ps: Ingen älg i sikte idag, dock ett gäng vildsvin... Fick se tre stycken halvstora kultingar i en granplantering, de sprang upp bara 8-10 meter framför mig... Då var det riktigt spännande...

Har handlat av Tant Kofta...

Titta Titta Titta...

Vad jag har fått från Tant Kofta...

Ja ja, fått och fått, de var väl te och "skarva" lite, men i alla fall...

Ja "fick" det ju nyss me posten, ju...

De två ljusgröna och de två oranga är utav hennes nya garn i tunn lyx-alpaca, helt fantastiskt....!!!

De två mörka är Angorett som hon färgat till Mörka skogsgrönt mot svart...

Underbart...

Och konstigt nog så stämmer färgerna på garnerna faktiskt ganska bra överrens på dessa bilder med verkligheten... Konstigt...

En axelvärmare börjar se dagens ljus lite så smått...

Mörkt skogs/moss-grönt passar väl bra te en "Mossig Käring"...   ;-)

(Nu verkar bilderna fungera att lägga in i Blogger i alla fall...)

Oj, vad hände... :-O

Oj oj oj, milde himmel och pankaka, var i hela friden har "Käringen" tatt vägen...

Ne, ja e inte döe änn, men värkbruten, sleten o djädrit trötter, både i kröpp o själ...

"Hjärndöd" är ett epitet som till viss del nästan känns relevant, eller tja... Nåt... "Bommulshjärna i stando"... "Huvet under armen", eller "Huvet i en glasburk-syndromet"...

Mycket har snurrat förbi sen sist och under sommaren, och jag känner som att "HarreJösses, vad hände...?" och så ser jag en bild av mig själv lite fånigt undrande och tittande på när allting bara "visslar förbi"...

Ok, jag erkänner, jag tål inte att hålla på med alltför mycket, jag har brännt ut hjärnan tillräkligt mycket nu, så jag tål egentligen inte längre när livet rullar lite fortare längre...
Och jag vill ju bara så himla gärna hänga med...
De e ju bara så sabla roligt, ju...
Som förr ni vet...

Då innan, när man orkade och kunde och fixade allting och inte hade värk som tär och äter upp en innifrån... När man hade en hjärna och en kropp som fungerade...

Men men, jag vill egentligen inte klaga, för det varken lönar sig eller hjälper och ingen blir gladare av det.
Jag bara sitter här och gör som katten, filosoferar lite stilla...

Och jag "överlever"... Det vet jag...  ;-)
Jag har haft det mycket värre...
Jag önskar bara lite ibland... Äsch, ja ni vet...

Oh, käre tid, jag har så himla mycket att berätta...
Och så mycket att visa...
(Står nästan o hoppar jämfota i min iver...)
Har fotat och tänkt att "Detta ska jag skriva om på bloggen..." och "Detta ska jag visa..." och så har det inte blitt mer av det...
Men kanske tillslut...

Står ni ut med att få lite tillbaka blickar från sommaren och sen sist...? Jag ska försöka att kasta in några guldkorn, eller nåt... Ja i alla fall nåt...  ;-)

Just nu så håller denna stackars gamla trötta datorn förtvivlat på att försöka hämta hem bilder från min mobilkamera. Man får en vision av en gammal trött åldring med käpp eller rollator som förtvivlat försöker hämta en jättetung resväska med jättetunga bilder... Men han kämpar på, krokig i ryggen, i nån timme till el nåt... Sen ska vi börja med äventyret att välja ut och fixa till lite enkelt innan de ska sparas för att möjligen kanske hitta nån som kan användas, det kan ta några dar det där.

Men käre tid, vem har bråttom (-Jo jag..!) Men det hjälper ju inte när Blogger skriker ut att just idag så kan den ändå inte ladda upp några bilder förrän lite senare... Eller nåt sånt...

Men då ska jag i alla fall visa bilder på mitt "evighetsprojekt" den Kära Bladkragen/Halsvärmaren som jag stickat fler varianter av i olika garn vid det här laget, och nu så kan jag mönstret utantill... Ska bara sätta det på pränt nu också, jag lovar...  ;-)

Jag har gått på kurs hos Kristina på Umbra  i Växjö och lärt mig Krokning av Patrik Zein, samt fått tips om hur man lättare hanterar tvåfärgsstickning av tålmodiga och pedagogiska Carin.

Jag har också fått en dröm att äntligen gå i uppfyllelse. Tack vare ett tips från Evelynn i affären Sticka-Nu i Tingsryd så har jag lyckats komma med på en kurs i Tvåändsstickning hos Hemslöjden i Blekinge. Kursen var i det fantastiskt fina Slöjdhuset i Ronneby, och äntligen så ramlade polletterna ner hos mig... Nu ska jag bara öva också... Tack snälla Evelynn och hennes lika fantastiska syster Annika...

Plockat fram spinnrocken har jag också gjort och börjat spinna igen...
(De var som att börja cykla igen, det gick vingligt i början, men jag hade inte glömt allt... 50 gr på spolen nu...)

Och så har jag satt ett antal ufon till livet...

Samt kört häst, både min och dom nere i Tingsryd, kört traktor, promenerat mig ner 14 kg i vikt, åkt med Guben min i kreatursbilen som sällskapsdam, installerat "Lillflickan" - 16-åringen, på naturbruksgymnasium i skåne ca 20 mil hemifrån (Hjälp...!) i Bollerup utanför Tomelilla, hjälpt 20-åringen med pojkvän att flytta till eget - en gård ägd av mormor, jagat älg, och en himla himla massa annat...

Fortsättning följer...

Kram på er alla....

Dödsruna över husets Dator...

"Efter en längre tids svårdefinierbar sjukdom så har du tillslut sorgligen avlidit i en ålder av ca 4 långa och tappra år. Döden inträffade plötsligt och utan förvarning en varm dag ca en vecka före midsommar.

Du har tjänat oss ganska väl genom åren, och varit oss trogna, och hjälpt oss med stort som smått både till nytta och nöje. Dock så har väl en viss ohälsa visat sig under de senaste åren då du blivit mer och mer trött och varit utan den vanliga gnistan. Sjukdomsteknen har visat sig ibland, men sedan har du tappert kämpat på ett tag till, och vi har varit tacksamma för detta...

Stor sorg inträdde i huset när du lämnade oss, och det är inte så lätt att hitta en värdig ersättare. En ny och rask efterträdare kommer så småningom att få ta din plats, men för tillfället har vi på grund av tidsbrist lånat ihop till en annan "gammal stöt" som hjälper oss med det viktigaste, om dock med en stor möda och besvär.

Härmed vill jag nu bara tacka Dig för alla goda stunder, likväl som de frustrerande, som du givit oss...

Vila i frid, Vår Käre gamle Dator..."


Ps: Jag ska verkligen försöka att hinna ifatt allting och uppdatera mig både här och där, men snälla ursäkta mig om det skulle vara så att det råkar ta lite tid...

Fotboll, e de nåt man kan äta eller...?

Milde himmel, hur hamnade jag här...?

Framför tv-n alltså, de spelar ju fotboll för tusan, byt byt kanal...!! ylar jag i förtvivlan... Men ingen lyssnar, måste vara "bålgetingarnas" skull, eller nåt, ingen hör...

Vad i Herrans Namn har nu hänt frågar jag Guben... Jamen, säger han som i vanliga fall bara är litet grann ishockyfrälst, jamen det här var ju riktigt intressant ju...

Suck och bedrövelse, här sitter man nu då som fotbollsänka och tröstar sig med stickningen, och säger Tack Gode Gud för att jag har "Funnit Saligheten" dvs e stickfrälst upp över öronen...

För det lär nog bli en och annan match att sticka sig igenom nu...

"Helsike vad bra dom spelar!!" utropar Guben. Jajamensan, håller jag med, det här går ju jättebra, har nog kommit halvvägs eller lite mer på min Haruni, och jag har börjat på en ny krage fast utan polo, jättebra spelat, jag har hunnit med riktigt mycket...

Vm-stickning 2010

Så när jag hittade Vm-stickningsbloggen så hoppade jag med tvärt, trots att jag inte varken begriper mig på eller är det minsta intresserad av fotbollen. Men det verkar som att jag är inte är helt ensam om detta, så jag hoppas att fotbollsfantasterna på bloggen står ut med en novis till...

Jag har anmält min Haruni i lingarn till sjalkategorin, och så min senaste kragvariant ramlar väl in under "småvarmt" tror jag... Får se hur mycket mer jag hinner...

Jag har dessutom hittat några andra "Sjalkompisar" på bloggen SjalKAL. Så himla underbart att hitta andra "likasinnade Tosingar" på detta sätt... Och det blir ju som att "göra två flugor på smällen" det ena går in i det andra och jag bara stickar på med fullt med "kompisar" här hemma i soffan...  ;-)

Har även fallit för Eva i Stäckets Exklusiva spetsgarnsklubb, så nu har jag fått mitt första rosa paket... Och däri var det fullt med ett riktigt solgult kashmirgarn, tunt, mjukt och vackert som en solig sommarvind... Så nu ska jag bara bestämma mig för vad det ska bliva av detta, ytterligare en sjal riskerar i alla fall att hamna i klassen "Vm-sjalar".

Men vad glad jag blev för att hon skickat med lite förslag på projekt och lite tipps, där var ju några "snyggingar" som jag inte hade hittat innan... (Mmmm, dräglar...) 

Snacka om att sitta fast i "sjalträsket"...

Och sen kom jag på att jag glömt bort att berätta en annan sak, jag har även "ramlat in" på ett av Sticka Meras byten...

Jag blev sugen på att hänga med på "En kopp garn". Så nu går jag och letar efter en vacker kopp till min "Bytesvän", för garn har jag redan, ett Noro Keuron ska hon få, tror jag.

Ingen Wwkipd...

Inte blev det nån Wwkipd för min del denna lördan, men när jag stod ute på åkern och höll på att först blåsa iväg, och sen frysa ihjäl för att jag var dyngsur, då hade jag kunna gjort nästan vad som helst för att få komma in till Kristina och mysiga Umbra i Växjö där "alla" stickkompisarna flockades och myste... (trodde jag ju då och längtade...)

Nej det blev träning i brukskörning och ridning i stället, och inte var det långt hemifrån mitt heller för en gångs skull. Detta är ett fantastiskt tillfälle att träna sig och sin häst i att lösa några olika uppgifter tillsammans och det är en föraning i det som kommer på Dm i brukskörning och bruksridning lite senare i sommar. Detta arrangerades av Kronobergskuskarna.

Min dotter Sofie fick göra den mesta träningen denna dag, hon red vår lilla Isa och de tränade på de olika hindrena och de moment som ingår i bruksridningsdelen. Och egentligen så var det meningen att jag skulle köra Isa också, för jag brukar satsa på brukskörningen för min del, men det var så dåligt väder så jag kände att det kunde gott räcka med ridträningen för den här dagen.

Det som vi då inte tränade på var att backa med vagn, men Isa var så duktig på de andra momenten så att vi tyckte att det kan vi träna på en annan gång.

Men, undrar då kanske någon, vad gör man på brukskörning och bruksridning...

Jo, man rider eller kör en bana där man ska klara av olika moment eller hinder. Ett av dessa är till exempel det att man ska ta sig över en träbro som klapprar och smäller om hovarna på hästarna. Inte helt enkelt för alla...

Ett annat moment är att man ska rida fram till en lastbrygga, stiga av hästen och sedan stiga på igen lite längre fram på bryggan. I detta moment är det väldigt lätt att hästen inte vill ställa sig med sidan mot bryggan, och vid på stigningen så är det inte helt ovanligt att hästen vänder huvudet mot ryttaren och svänger ut rumpan helt från vagnen. Inte helt enkelt att stiga på då inte...

Här är det meningen att hästen ska lita på ryttaren och snällt gå över även ett underligt föremål, i detta fallet en pressening.

Isa tyckte nog i det här läget att Sofie inte var riktigt klok, vad i Herrans namn ska vi där och göra, ser det nästan ut som att hon tänker (hästen).

"Men ok då, om du är så envis så kan jag väl gå fram och titta vad det är för nåt..."

"Usch vad hon är tjurig, kanske bäst att göra som hon vill i alla fall..."

"Bäst att skynda bort från elendet innan hon hinner ändra sig..."

Att rida mellan koner är väl egentligen inte så svårt, men det är jättesvårt att inte svänga till lite med svansen så att inte någon boll ramlar ner, eller svänga för fort och slå i en bakhov...

Detta tycker Isa är jätteroligt, i början så hoppar hon snyggt över varje konpar, men det tycker Sofie är lite överkurs. Hoppa ska vi ju göra sen...

Så här snyggt kan det se ut med en vagn och en ardenner framför...

Många fler moment ingår, men de kan vi ta en annan gång... Det blev inte så jättemycket fotat denna gång på grund av vädret. Men Isa var jätteduktig, och den träning som hon fått på de olika momenten kommer vi att ha glädje av i framtiden...

Lite sticke igen...

Nu måste jag minsann plocka in lite mer sticke här på bloggen, för nu börjar det allt att "halta" över till en hästblogg...

Först så måste jag berätta om ett litet specialprojekt.

För ett tag sen så såg jag en fantastiskt vacker stickad krage, eller kort ponsho, med ett underbart bladmönster hos en kompis. Tyvärr så hade hon själv köpt den, så något mönster fanns inte vad jag vet att få tag på. Men HerreJösses vad sugen jag blev på att sticka den...

Sedan dess så har jag tittat och studerat denna krage, och till slut så kunde jag inte låta bli att testa. Så jag satte mig ner med ett rutpapper och penna och började att rita ner något som skulle kunna likna detta vackra mönster.

Sedan köpte jag Dropps Nepal och började provsticka...

Första försöket gjorde jag i den lite melerade gröna färgen.

Men den kändes inte riktigt bra, den blev lite för stor och bladen liksom försvann lite grann i den gröna färgen, detaljerna liksom slätades ut. Och några detaljer i bladmönstret blev inte riktigt så som jag skulle önska.

Så det blev en boll av detta vackra gröna garn, som får ligga till sig till nåt annat projekt i stället, och ljusgrått Nepal hamnade på stickorna i stället med lite tunnare stickor.

Och så började jag göra det som man ju egentligen alltid ska göra, och speciellt när man som nu inte har så bra pejl på såna elementära saker som mönster, stickstorlek och vilket garn man ska använda...

Så efter denna provlapp hade jag fått ganska bra pejl på mönstret, bara ett par små detaljer kvar att lösa.

En ny grå krage började ta form... (Tyvärr så vänder bloggen bilden fel...)

Lite svårt att fota den bara, eftersom jag inte kan breda ut bladmönstret ordentligt. Måste nog satsa på att byta till en längre vajer igen... Men när man tittar lite nogrannare på den så syns det fina bladmönstret mycket bättre nu, det liksom framträder mycket bättre.

Sedan så har jag börjat på en ny shal Haruni också.

Har gått och "glott" och sneglat på ett vackert lingarn hos Kristina på Umbra, Yllets Lin i den fantastiska färgen Mandarin. Och äntligen fick jag en idé till vad jag skulle kunna göra av det, en Haruni börjar så smått ta form.

Så nu varvar jag kragen med min linshal...

Och som en liten extra krydda i tillvaron så hittade jag för några dar sen en ganska ny KAL om just olika shalar, ShalKAL. Och av en ren händelse så stickar de nu just Haruni. Vilken tur jag hade...

Tack snälla för att jag fick vara med, detta ska verkligen bli roligt...

Slenda på tillväxt...

Här kommer äntligen lite nya fölbilder på min lilla "Ögonsten"...

Jösses, det är till att va blyg lite så där med en gång, det var visst bäst att gömma sig bakom mamma...

Fast det är klart, blygheten går rätt så fort över...

Är egentligen väldigt nyfiken...

Ojdå, där leker minsann katterna, de är konstiga små djur... 

(De kom inte med på bilden...)

Jasså, hamnade du där nu, kan du inte stå stilla...

(Nej, det är inte så lätt, för lilla Slenda börjar bli svår att fotografera för hon kommer och ska ha kli hela tiden...)

Och där var visst de där konstiga små katterna igång igen...

(Och inte ska man tro att en fölunge kan stå stilla så länge i taget heller, om inte det finns nåt att glo på, som tex ett par lekande katter...)