Den Stickande "Bonna-Käringen"

Smygmaskvirkning med vanlig virknål

2010-11-21T18:10:00.003+01:00

Nu har ja vatt på kurs igen hos Kristina på Umbra och lärt mig virka tjocka och varma vantar.

Tja, ok, de var ju för lite över en vecka sen, men jag måste ändå berätta... ;-)

Smygmaskvirkning med vanlig tjock virknål eller Kjedjevirkning som det står på mönstret som vi fick utav Carin som höll kursen och tålamodigt hjälpte oss på traven... Garnet vi använde var Eskimå eller som på denna bilden, underbara Rowans Cocoon, och virknål 6 eller 6½ så ni kan tro att vantarna blev tjocka...

Vi var ganska många och som vanligt jättemysigt i Kristinas lilla affär, och fantastiskt fika som vanligt, världens godaste...

Carin guidar oss tålmodigt, och inte var det väl egentligen så himla svårt, bara lite klurit... O när det blev knepigt, som vid tummen tex så visade det sig att det var ju egentligen inte så himla svårt de heller...
Det svåraste var nog att inte virka för hårt faktiskt.

Jag började virka i en vackert flerfärgad Eskimå, och här är första vanten. Dock så har den idag blivit använd och testkörd ordentligt så en aningen uppruggad/tovad har den lyckats bli...

Sedan var jag inne hos Kristina nu i veckan, och då hade hon fått in M&K vackra Eko Ull Multi, och då fick jag en idé... Varför inte testa den till att virka vantar med...?
Och milde himmel, det blev ju fantastiskt vackert...

Och så här ser den ut efter dagens vedermödor och en dag som drevkarl i den blötaste älgskogen jag någongång råkat ut för...

En vante i Eskimå, och en vante i Eko-Ull (såg väl lite roligt ut men hade ju inte hunnit virka fler färdiga...).
Och så fullständigt skitsur och tatalt genomblöt som jag var från topp till tå redan efter halva första drevet, så måste jag säga att det enda som jag inte frös om så var det om händerna... Båda vantarna skitsura och tunga fulla av vatten, men händerna var ändå inte kalla...

Helt fantastiskt, hade önskat att hela jag var klädd i ett sånt här underställ, tror jag ska börja virka ett sådant... Undrar hur mycke garn det går åt till långkalsonger och undertröja... ;-D

Ps: Ingen älg i sikte idag, dock ett gäng vildsvin... Fick se tre stycken halvstora kultingar i en granplantering, de sprang upp bara 8-10 meter framför mig... Då var det riktigt spännande...

Har handlat av Tant Kofta...

2010-10-20T17:39:00.001+02:00

Titta Titta Titta...

Vad jag har fått från Tant Kofta...

Ja ja, fått och fått, de var väl te och "skarva" lite, men i alla fall...

Ja "fick" det ju nyss me posten, ju...

De två ljusgröna och de två oranga är utav hennes nya garn i tunn lyx-alpaca, helt fantastiskt....!!!

De två mörka är Angorett som hon färgat till Mörka skogsgrönt mot svart...

Underbart...

Och konstigt nog så stämmer färgerna på garnerna faktiskt ganska bra överrens på dessa bilder med verkligheten... Konstigt...

En axelvärmare börjar se dagens ljus lite så smått...

Mörkt skogs/moss-grönt passar väl bra te en "Mossig Käring"... ;-)

(Nu verkar bilderna fungera att lägga in i Blogger i alla fall...)

Oj, vad hände... :-O

2010-10-20T12:16:00.008+02:00

Oj oj oj, milde himmel och pankaka, var i hela friden har "Käringen" tatt vägen...

Ne, ja e inte döe änn, men värkbruten, sleten o djädrit trötter, både i kröpp o själ...

"Hjärndöd" är ett epitet som till viss del nästan känns relevant, eller tja... Nåt... "Bommulshjärna i stando"... "Huvet under armen", eller "Huvet i en glasburk-syndromet"...

Mycket har snurrat förbi sen sist och under sommaren, och jag känner som att "HarreJösses, vad hände...?" och så ser jag en bild av mig själv lite fånigt undrande och tittande på när allting bara "visslar förbi"...

Ok, jag erkänner, jag tål inte att hålla på med alltför mycket, jag har brännt ut hjärnan tillräkligt mycket nu, så jag tål egentligen inte längre när livet rullar lite fortare längre...
Och jag vill ju bara så himla gärna hänga med...
De e ju bara så sabla roligt, ju...
Som förr ni vet...

Då innan, när man orkade och kunde och fixade allting och inte hade värk som tär och äter upp en innifrån... När man hade en hjärna och en kropp som fungerade...

Men men, jag vill egentligen inte klaga, för det varken lönar sig eller hjälper och ingen blir gladare av det.
Jag bara sitter här och gör som katten, filosoferar lite stilla...

Och jag "överlever"... Det vet jag... ;-)
Jag har haft det mycket värre...
Jag önskar bara lite ibland... Äsch, ja ni vet...

Oh, käre tid, jag har så himla mycket att berätta...
Och så mycket att visa...
(Står nästan o hoppar jämfota i min iver...)
Har fotat och tänkt att "Detta ska jag skriva om på bloggen..." och "Detta ska jag visa..." och så har det inte blitt mer av det...
Men kanske tillslut...

Står ni ut med att få lite tillbaka blickar från sommaren och sen sist...? Jag ska försöka att kasta in några guldkorn, eller nåt... Ja i alla fall nåt... ;-)

Just nu så håller denna stackars gamla trötta datorn förtvivlat på att försöka hämta hem bilder från min mobilkamera. Man får en vision av en gammal trött åldring med käpp eller rollator som förtvivlat försöker hämta en jättetung resväska med jättetunga bilder... Men han kämpar på, krokig i ryggen, i nån timme till el nåt... Sen ska vi börja med äventyret att välja ut och fixa till lite enkelt innan de ska sparas för att möjligen kanske hitta nån som kan användas, det kan ta några dar det där.

Men käre tid, vem har bråttom (-Jo jag..!) Men det hjälper ju inte när Blogger skriker ut att just idag så kan den ändå inte ladda upp några bilder förrän lite senare... Eller nåt sånt...

Men då ska jag i alla fall visa bilder på mitt "evighetsprojekt" den Kära Bladkragen/Halsvärmaren som jag stickat fler varianter av i olika garn vid det här laget, och nu så kan jag mönstret utantill... Ska bara sätta det på pränt nu också, jag lovar... ;-)

Jag har gått på kurs hos Kristina på Umbra i Växjö och lärt mig Krokning av Patrik Zein, samt fått tips om hur man lättare hanterar tvåfärgsstickning av tålmodiga och pedagogiska Carin.

Jag har också fått en dröm att äntligen gå i uppfyllelse. Tack vare ett tips från Evelynn i affären Sticka-Nu i Tingsryd så har jag lyckats komma med på en kurs i Tvåändsstickning hos Hemslöjden i Blekinge. Kursen var i det fantastiskt fina Slöjdhuset i Ronneby, och äntligen så ramlade polletterna ner hos mig... Nu ska jag bara öva också... Tack snälla Evelynn och hennes lika fantastiska syster Annika...

Plockat fram spinnrocken har jag också gjort och börjat spinna igen...
(De var som att börja cykla igen, det gick vingligt i början, men jag hade inte glömt allt... 50 gr på spolen nu...)

Och så har jag satt ett antal ufon till livet...

Samt kört häst, både min och dom nere i Tingsryd, kört traktor, promenerat mig ner 14 kg i vikt, åkt med Guben min i kreatursbilen som sällskapsdam, installerat "Lillflickan" - 16-åringen, på naturbruksgymnasium i skåne ca 20 mil hemifrån (Hjälp...!) i Bollerup utanför Tomelilla, hjälpt 20-åringen med pojkvän att flytta till eget - en gård ägd av mormor, jagat älg, och en himla himla massa annat...

Fortsättning följer...

Kram på er alla....

Dödsruna över husets Dator...

2010-07-07T13:22:00.003+02:00

"Efter en längre tids svårdefinierbar sjukdom så har du tillslut sorgligen avlidit i en ålder av ca 4 långa och tappra år. Döden inträffade plötsligt och utan förvarning en varm dag ca en vecka före midsommar.

Du har tjänat oss ganska väl genom åren, och varit oss trogna, och hjälpt oss med stort som smått både till nytta och nöje. Dock så har väl en viss ohälsa visat sig under de senaste åren då du blivit mer och mer trött och varit utan den vanliga gnistan. Sjukdomsteknen har visat sig ibland, men sedan har du tappert kämpat på ett tag till, och vi har varit tacksamma för detta...

Stor sorg inträdde i huset när du lämnade oss, och det är inte så lätt att hitta en värdig ersättare. En ny och rask efterträdare kommer så småningom att få ta din plats, men för tillfället har vi på grund av tidsbrist lånat ihop till en annan "gammal stöt" som hjälper oss med det viktigaste, om dock med en stor möda och besvär.

Härmed vill jag nu bara tacka Dig för alla goda stunder, likväl som de frustrerande, som du givit oss...

Vila i frid, Vår Käre gamle Dator..."

Ps: Jag ska verkligen försöka att hinna ifatt allting och uppdatera mig både här och där, men snälla ursäkta mig om det skulle vara så att det råkar ta lite tid...

Fotboll, e de nåt man kan äta eller...?

2010-06-16T08:53:00.008+02:00

Milde himmel, hur hamnade jag här...?

Framför tv-n alltså, de spelar ju fotboll för tusan, byt byt kanal...!! ylar jag i förtvivlan... Men ingen lyssnar, måste vara "bålgetingarnas" skull, eller nåt, ingen hör...

Vad i Herrans Namn har nu hänt frågar jag Guben... Jamen, säger han som i vanliga fall bara är litet grann ishockyfrälst, jamen det här var ju riktigt intressant ju...

Suck och bedrövelse, här sitter man nu då som fotbollsänka och tröstar sig med stickningen, och säger Tack Gode Gud för att jag har "Funnit Saligheten" dvs e stickfrälst upp över öronen...

För det lär nog bli en och annan match att sticka sig igenom nu...

"Helsike vad bra dom spelar!!" utropar Guben. Jajamensan, håller jag med, det här går ju jättebra, har nog kommit halvvägs eller lite mer på min Haruni, och jag har börjat på en ny krage fast utan polo, jättebra spelat, jag har hunnit med riktigt mycket...

Vm-stickning 2010

Så när jag hittade Vm-stickningsbloggen så hoppade jag med tvärt, trots att jag inte varken begriper mig på eller är det minsta intresserad av fotbollen. Men det verkar som att jag är inte är helt ensam om detta, så jag hoppas att fotbollsfantasterna på bloggen står ut med en novis till...

Jag har anmält min Haruni i lingarn till sjalkategorin, och så min senaste kragvariant ramlar väl in under "småvarmt" tror jag... Får se hur mycket mer jag hinner...

Jag har dessutom hittat några andra "Sjalkompisar" på bloggen SjalKAL. Så himla underbart att hitta andra "likasinnade Tosingar" på detta sätt... Och det blir ju som att "göra två flugor på smällen" det ena går in i det andra och jag bara stickar på med fullt med "kompisar" här hemma i soffan... ;-)

Har även fallit för Eva i Stäckets Exklusiva spetsgarnsklubb, så nu har jag fått mitt första rosa paket... Och däri var det fullt med ett riktigt solgult kashmirgarn, tunt, mjukt och vackert som en solig sommarvind... Så nu ska jag bara bestämma mig för vad det ska bliva av detta, ytterligare en sjal riskerar i alla fall att hamna i klassen "Vm-sjalar".

Men vad glad jag blev för att hon skickat med lite förslag på projekt och lite tipps, där var ju några "snyggingar" som jag inte hade hittat innan... (Mmmm, dräglar...)

Snacka om att sitta fast i "sjalträsket"...

Och sen kom jag på att jag glömt bort att berätta en annan sak, jag har även "ramlat in" på ett av Sticka Meras byten...

Jag blev sugen på att hänga med på "En kopp garn". Så nu går jag och letar efter en vacker kopp till min "Bytesvän", för garn har jag redan, ett Noro Keuron ska hon få, tror jag.

Ingen Wwkipd...

2010-06-14T18:06:00.000+02:00

Inte blev det nån Wwkipd för min del denna lördan, men när jag stod ute på åkern och höll på att först blåsa iväg, och sen frysa ihjäl för att jag var dyngsur, då hade jag kunna gjort nästan vad som helst för att få komma in till Kristina och mysiga Umbra i Växjö där "alla" stickkompisarna flockades och myste... (trodde jag ju då och längtade...)

Nej det blev träning i brukskörning och ridning i stället, och inte var det långt hemifrån mitt heller för en gångs skull. Detta är ett fantastiskt tillfälle att träna sig och sin häst i att lösa några olika uppgifter tillsammans och det är en föraning i det som kommer på Dm i brukskörning och bruksridning lite senare i sommar. Detta arrangerades av Kronobergskuskarna.

Min dotter Sofie fick göra den mesta träningen denna dag, hon red vår lilla Isa och de tränade på de olika hindrena och de moment som ingår i bruksridningsdelen. Och egentligen så var det meningen att jag skulle köra Isa också, för jag brukar satsa på brukskörningen för min del, men det var så dåligt väder så jag kände att det kunde gott räcka med ridträningen för den här dagen.

Det som vi då inte tränade på var att backa med vagn, men Isa var så duktig på de andra momenten så att vi tyckte att det kan vi träna på en annan gång.

Men, undrar då kanske någon, vad gör man på brukskörning och bruksridning...

Jo, man rider eller kör en bana där man ska klara av olika moment eller hinder. Ett av dessa är till exempel det att man ska ta sig över en träbro som klapprar och smäller om hovarna på hästarna. Inte helt enkelt för alla...

Ett annat moment är att man ska rida fram till en lastbrygga, stiga av hästen och sedan stiga på igen lite längre fram på bryggan. I detta moment är det väldigt lätt att hästen inte vill ställa sig med sidan mot bryggan, och vid på stigningen så är det inte helt ovanligt att hästen vänder huvudet mot ryttaren och svänger ut rumpan helt från vagnen. Inte helt enkelt att stiga på då inte...

Här är det meningen att hästen ska lita på ryttaren och snällt gå över även ett underligt föremål, i detta fallet en pressening.

Isa tyckte nog i det här läget att Sofie inte var riktigt klok, vad i Herrans namn ska vi där och göra, ser det nästan ut som att hon tänker (hästen).

"Men ok då, om du är så envis så kan jag väl gå fram och titta vad det är för nåt..."

"Usch vad hon är tjurig, kanske bäst att göra som hon vill i alla fall..."

"Bäst att skynda bort från elendet innan hon hinner ändra sig..."

Att rida mellan koner är väl egentligen inte så svårt, men det är jättesvårt att inte svänga till lite med svansen så att inte någon boll ramlar ner, eller svänga för fort och slå i en bakhov...

Detta tycker Isa är jätteroligt, i början så hoppar hon snyggt över varje konpar, men det tycker Sofie är lite överkurs. Hoppa ska vi ju göra sen...

Så här snyggt kan det se ut med en vagn och en ardenner framför...

Många fler moment ingår, men de kan vi ta en annan gång... Det blev inte så jättemycket fotat denna gång på grund av vädret. Men Isa var jätteduktig, och den träning som hon fått på de olika momenten kommer vi att ha glädje av i framtiden...

Lite sticke igen...

2010-06-07T22:20:00.001+02:00

Nu måste jag minsann plocka in lite mer sticke här på bloggen, för nu börjar det allt att "halta" över till en hästblogg...

Först så måste jag berätta om ett litet specialprojekt.

För ett tag sen så såg jag en fantastiskt vacker stickad krage, eller kort ponsho, med ett underbart bladmönster hos en kompis. Tyvärr så hade hon själv köpt den, så något mönster fanns inte vad jag vet att få tag på. Men HerreJösses vad sugen jag blev på att sticka den...

Sedan dess så har jag tittat och studerat denna krage, och till slut så kunde jag inte låta bli att testa. Så jag satte mig ner med ett rutpapper och penna och började att rita ner något som skulle kunna likna detta vackra mönster.

Sedan köpte jag Dropps Nepal och började provsticka...

Första försöket gjorde jag i den lite melerade gröna färgen.

Men den kändes inte riktigt bra, den blev lite för stor och bladen liksom försvann lite grann i den gröna färgen, detaljerna liksom slätades ut. Och några detaljer i bladmönstret blev inte riktigt så som jag skulle önska.

Så det blev en boll av detta vackra gröna garn, som får ligga till sig till nåt annat projekt i stället, och ljusgrått Nepal hamnade på stickorna i stället med lite tunnare stickor.

Och så började jag göra det som man ju egentligen alltid ska göra, och speciellt när man som nu inte har så bra pejl på såna elementära saker som mönster, stickstorlek och vilket garn man ska använda...

Så efter denna provlapp hade jag fått ganska bra pejl på mönstret, bara ett par små detaljer kvar att lösa.

En ny grå krage började ta form... (Tyvärr så vänder bloggen bilden fel...)

Lite svårt att fota den bara, eftersom jag inte kan breda ut bladmönstret ordentligt. Måste nog satsa på att byta till en längre vajer igen... Men när man tittar lite nogrannare på den så syns det fina bladmönstret mycket bättre nu, det liksom framträder mycket bättre.

Sedan så har jag börjat på en ny shal Haruni också.

Har gått och "glott" och sneglat på ett vackert lingarn hos Kristina på Umbra, Yllets Lin i den fantastiska färgen Mandarin. Och äntligen fick jag en idé till vad jag skulle kunna göra av det, en Haruni börjar så smått ta form.

Så nu varvar jag kragen med min linshal...

Och som en liten extra krydda i tillvaron så hittade jag för några dar sen en ganska ny KAL om just olika shalar, ShalKAL. Och av en ren händelse så stickar de nu just Haruni. Vilken tur jag hade...

Tack snälla för att jag fick vara med, detta ska verkligen bli roligt...

Slenda på tillväxt...

2010-06-04T11:16:00.000+02:00

Här kommer äntligen lite nya fölbilder på min lilla "Ögonsten"...

Jösses, det är till att va blyg lite så där med en gång, det var visst bäst att gömma sig bakom mamma...

Fast det är klart, blygheten går rätt så fort över...

Är egentligen väldigt nyfiken...

Ojdå, där leker minsann katterna, de är konstiga små djur...

(De kom inte med på bilden...)

Jasså, hamnade du där nu, kan du inte stå stilla...

(Nej, det är inte så lätt, för lilla Slenda börjar bli svår att fotografera för hon kommer och ska ha kli hela tiden...)

Och där var visst de där konstiga små katterna igång igen...

(Och inte ska man tro att en fölunge kan stå stilla så länge i taget heller, om inte det finns nåt att glo på, som tex ett par lekande katter...)

Fyra dagar gammal...

2010-05-09T22:34:00.001+02:00

Och redan en liten tuffing...

Och inte är det lätt att ta kort på henne heller...

För det är inte många sekunder som hon är stilla...

Utan hon håller verkligen på att upptäcka världen...

4 dagar kan vara en lång tid ibland, om man är föl och nyss låg i mammas mage...

Själv så mår jag skit, min kropp värker så jag nästan blir tokig...

Men det har sina "rutiga och randiga" själ. Nummer ett är att jag förmodligen tog i och använde krafter som jag egentligen inte skulle ha när jag drog ut Slenda i onsdags. Hon satt ju väldigt hårt, och i det läget så tänker man inget annat än att "ungen ska minsjäl ut..." Och det gick ju bra, och den värken den går över av sig själv efter ett litet tag...

Däremot så lyckades jag ramla i torsdags kväll, och det var det som gjorde mig mer illa...

Det är ju så typiskt mig, duktig som jag är till att råka ut för det mesta... Snubblar, ramlar, halkar, trampar snett och är i vägen, det är jag det... Typiskt mig helt enkelt...

Så när vi för första gången skulle släppa in Stjerna och Slenda till de andra hästarna, som otåligt väntade på att äntligen få träffa den lilla nya familjemedlemen, och Stjerna vimsade och skulle både huta åt de andra två och samtidigt hålla koll på sin lilla Ögonsten, då lyckades hon trampa mig på min ena fot, samtidigt som hon puttade till mig med bogen. Och eftersom jag satt fast under Stjernas fot just då (fast inte så hårt egentligen) så tappade jag balansen ordentligt, ramlade på sidan och slog huvudet i vattenbaljan så den flyttade sig...

Och är man då som jag är i min "skruttiga lekamen" då blir man sne och vind som en stormpinad gammal fura, direkt... Då drar det också snett i musklerna i nästan hela kroppen och jag tackar Min Skapare att jag har en tid hos min muskelskrynklare Melker på tisdag. Han kommer att få en hel del att arbeta med...

Men men, det löser sig så småningom, är bara ordentligt trött, trög och "hjärndöd" nu ett tag av värken mm, och inte blir det nåt gjort heller...

Men det är klart, då kan man ju ta en spann, vända upp och ner på den och sitta och prata med Slenda en liten stund... Hon slickar på och undersöker allt nu, även min näsa och haka, och hon börjar förstå att kli är gott... Hon är bara för go, det lilla livet....

Ett dygn gammal...

2010-05-06T17:56:00.001+02:00

... och ute på sin första promenad...

En liten tur ut i stora vida världen, dvs vår gräsmatta... Man skulle ju kunna tro att mamma Stjerna lugnt och fridfullt inte har några bekymmer alls här i världen.

Men ni skulle bara veta, jag hade fullt chå med å hålla henne (hon e stark som ett lokomotiv, hästen) så fort som Slända var mer än en meter från henne. Barnsligare mor får man nog leta efter, håller stenkoll, ska gå efter och hon pratar oroligt nästan hela tiden... (ler)

Så eftersom jag har en träningsvärk som inte går att beskriva i ord efter gårdagen (kallar den mest för en "nära-döden-upplevelse" fast utan frid...) så blev det till att gå in i lugnet i boxen igen tills Sofie kom hem i eftermiddag. Då blir det en längre tur...

Hon är helt enkelt bara fantastisk, det lilla livet... Fast, liten och liten, hon e verkligen inte liten till att va nyfödd, utan snarare riktigt stor. Nästan en meter är hon i mankhöjd, kan undra vad det ska bli av henne "när hon blir stor"... Och man fattar baske mig knappt att hon fick plats i Stjernas mage, inte konstigt att man såg att hon tyckte att det var tungt den sista tiden...

Ett underverk...!!!

2010-05-05T22:59:00.001+02:00

Käre tid, denna dagen går till historien som en dag vi aldrig kommer att glömma...

När jag satt och skrev det förra inlägget i morse så satt jag vid köksbordet och åt frukost och under tiden så tittade jag ut genom fönstret lite då och då på hästarna ute i hagen.

Rätt vad det var så såg jag att Stjerna hade lagt sig ner ute i hagen.
Då blev det fart på Käringen kan ni tro och jag lämnade allt, högg med mig en kniv (ifall jag måste skära hål på fostersäcken) och skyndade mig ut...

När jag kom fram till Stjerna så såg jag en liten hov titta fram...
Nu e de alltså äntligen dags, tänkte jag...!!!

Fostersäcken var sönder så jag kröp ner på knä i blötan och började dra i den lilla hoven och leta efter den andra. Drar... Ingenting hände på en (tyckte jag då) jättelång stund. Sen började Stjerna ta i riktigt ordentligt, och då började fölet komma ut en liten bit, en mule tittade fram... Men det gick trögt och Stjerna tog i för fullt så jag satte mig på marken och tog spjärn mot Stjernas bakdel med fötterna och drar hårt i takt med hennes värkar.

Sakta sakta började fölet sin vandring ut i världen, och till slut så ligger den där, blöt och slemmig och började så smått att se sig omkring och lyfta på huvudet...

Välkommen till världen och hagen, du lilla...

Stjerna låg och tog igen sig en liten stund medans jag lyfte på ett litet bakben för att se vad det blev för något.
Det blev ett stoföl, en liten Slenda var född... Och jag är lyckligast i världen...

Efter en stund så drog jag fram fölet lite till och Stjerna kunde börja slicka, prata och knyta kontakt med sin dotter.

Efter en stund hade Stjerna hämtat sig och reste sig upp.

Då ringde telefonen, det var Hasse... Han hade klarat uppkörningen, får numera köra både tung lastbil och släp och han är glad som en lärka...

Där står vi och bubblar för varandra allt som som har hänt, jättelyckliga båda två... Han är på hemväg från Växjö, så jag väntar tills han kommer hem innan vi flyttar in den lilla familjen i stallet.

Medans jag väntar så går jag och hämtar spånkärran full med halm.

Och lilla Slenda får vila ut lite medans jag gnuggar henne med halmen och en stolt mamma ömsom betar lite, hotar de andra hästarna så de inte kommer för nära, och stolt slickar sin lilla pärla.

När sedan Hasse kommer hem så hjälptes vi åt med att välta i lilla Slenda i spånkärran och så körde vi försiktigt henne in till stallet. Stjerna vimsade oroligt runt oss och undrar vad i hela friden vi skulle göra med hennes "Ögonsten". Men väl installerad i den lugna ljusa halmade boxen så kommer hon till ro.

Vi gick in och lämnade den lilla familjen för att vila, och en liten stund senare när vi tittade till dem igen så var Slenda uppe och hon hade hittat mjökbaren och höll på att förse sig ordentligt...

Livet är bara så otroligt fantastiskt ibland...

Den enda som var smått förtvivlad är Sofie (yngsta dottern) som hade gjort precis vad som helst för att fått varit med och hjälpa till... Men det gick snabbt över efter det att hon nästan bott i boxen när hon kom hem från skolan...

"Hon (Slända) är ju bara den sötaste och mest bedårande som finns på denna jord..."

En varning utfärdas härmed om att det finns mycket stor risk för att det kan komma att bli en hel del fölbilder och fölprat framöver i denna bloggen, hälsar en nu fruktansvärt trött och mörbultad Bonnakäring som denna kvällen lyckats odla fram en otrolig träningsvärk i snart sagt varenda muskel i hela kroppen... Jag hade nog tränat lite dåligt på att "bli mamma" på detta sätt...

Vinter igen och Fölvak

2010-05-05T21:28:00.000+02:00

HerreJösses, igår så slog, om inte blixten så i alla fall vintern ner i Linneryd...

Ett Herrans oväder, riktigt maffig åska och svartast möjliga moln och....

5 cm snö..!!!

Efter 3½ timme så såg det fortfarande ut så här...

Och så här....

Och det allra värsta är att skiten inte har försvunnit ännu nu på morgonen, eftersom denna natten har varit ganska kall... Dock har det tack och lov blivit mindre...

Och så i detta skitväder så visar min "fölmärra" Stjerna tecken på att nu e väntan äntligen snart slut för denna gång, födelsen börjar närma sig.

Hon börjar bli gammal, 19 år, och denna gång så visar hon tecken på att hon är stelare i sina leder och att det är tungt för henne nu i slutet. Så vi har passat henne väldigt noga i nästan en månad nu.

Och i går så var hon lite orolig, och framför allt så hade råmjölken äntligen blivit vit, och så har hon har tydliga vaxproppar dvs en droppe torkad mjölk på var spene.

Sitter här nu på morgonen och tittar ut lite då och då i hagen där hästarna går...

Guben min e inne i Växjö och kör upp för sitt CE-körkort nu, måtte han bara klara det...

"Intet är som väntans tider", sägs det....

Grrrr... HATAR innerligt....

2010-05-04T10:19:00.005+02:00

... att riva upp det jag stickat...!!!!

Och ändå så hamnar jag där ibland, bara för att det inte blev så bra som jag egentligen vill att det ska bli. Visserligen, jag är inte perfektionist på nåt vis. Men det är klart, att om man har hadlat två nystan fantastiskt vackert och dyrt garn, och har ett mönster som man verkligen gillar, då vill man ju inte att det ska bli snett och stramt och dra sig snett i kanten... Eller hur...?

Men hur kan det bli så då så där helt plötsligt undrar kanske någon, det är ju Nr 2 av denna shalen som jag stickar...

Jo, men det är ju just därför... I mönstret för Daybreak så står det att man ska göra den där vanliga enkla kanten med två (alltid) räta maskor. Men när jag gjorde den förra så tänkte jag att detta borde gå att göra snyggare, kanske skulle en I-cord-kant bli bättre... Och det blev det, Men... Jag har upptäckt att den i så fall måste stickas med "dubbla varv" vid varje vändning, och även då ganska löst för att den inte ska dra ihop sig så som den gjort här för mig.

Kolla får ni se på bilden. Den högra kanten är stickad med "enkelt varv" utmed hela, medan den vänstra kanten har "dubbelt varv" utmed hela randningen. Detta på grund av att jag byter färg där.

Visst blev det mycket bättre på vänstersidan, medans högersidan mest liknar en katastrof...
Så vad göra... Jo svära lite för mig själv, dra ut stickan och börja nysta upp skiten... Morrrrrrrrrr....

Kanske ska jag till och med skita i I-cord-idén helt och hållet och hålla mig till mönstret... Men färgbytena i randningen blev faktiskt inte så jättesnygga då, däremot blev det helt perfekt i I-cord...

Helsike, hur ska jag bara göra...???

Just nu e "Käringen" deppig....

Min första Award

2010-05-03T21:12:00.005+02:00

HerreJösses, jag har fått en Award...!!!

Tack snälla Cina, jag blev SÅ himskandes jätteglad....

Hm, funderar lite, nu ska jag alltså skicka den vidare till 7 stycken andra som jag...

(funderar noga med pannan i ljupa veck...)

De får nog bli:

Umbra Stickspår

Samtal från min Trädgård

Caprifool

Hänt i Hörnebo

In-Knitt

Ullhärvan
Dabelins Myshörna
Mormors Linneskåp
(Ojdå, jag kan visst inte räkna heller ikväll... Åtta blev det visst...)

Skulle egenligen vilja skicka den till Mc-Chick som Sticks och Stickerska utan stock... också, men jag vet att dom fått den redan från annat håll, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra då... Kan jag möjligen skicka en mycket varm hälsning från mig i stället...?

Och sen ska jag skriva 7 saker om mig själv...
Hmmmm... (funderar och grunnar, pannan i ljuuupa veck...)
De får nog bli det här...:

* Känner mig ofta blyg och lite bortkommen, fast jag försöker alltid att inte visa det för mycket...

* Stickar mest för känslan och passionen i skälva skapandet, och går däför lätt "i spinn" över garner med vackra färger eller en mjuk härlig känsla, eller ett vackert mönster. Har därför alldeles för lätt att börja på nått nytt i ren passion, och därför finns det även ganska många UFO:n i kistan... Min familj retar mig mycket gärna för mina UFO:n...

* Har på "gamle-dar" gått över från att rida på mina nordsvenska hästar till att kör brukskörning i stället. Har kört hästskjuts och varit kusk nere i Tingsryd samhälle ibland förra sommraren, och mest då kört Brunte och den "Häst-Buss" som vi kör mellan stora affären Börjes (mitt inne i byn) ut till campingen i utkanten av Tingsryd. Får se om jag orkar hjälpa till lite denna sommaren också...
Tränar också min egen häst inför sommarens Dm i brukskörning som Kronobergskuskarna annordnar varje år...

* Älskar att dona på gården, pyssla med djuren eller köra traktor, tex att harva, stränglägga gräs, plocka och köra ensilage-balar, eller annat smått och gott som behövs göras där ute.
Och så trädgården förståss...

* Skitar alltid ner mig nånstans, av nån underlig anledning... Antingen så går jag och kliar en ko eller en häst, gräver i jorden, eller bara går och lutar mig mot nåt jag inte borde... Det syns tex alltid när jag har eldat - sot i ansiktet förståss...

* Är alldeles för dålig på att städa och hålla ordning här inne i huset, även om jag vill så det värker... Det är så mycket ute som jag brinner för och lääängtar efter att få vara med och hälpa till med, så orken tryter och hjärnan stannar när jag ska ta tag i städningen. Är hellre ute och donar, tyvärr, för då är det lättare att förtränga värk och elende...

* Tycker egentligen inte att jag är så duktig på nåt, men har ett brinnande intresse för mycket....

Ojdå, det blev kanske lite mycke...
Nu när jag tittar tillbaka på allt detta så borde jag nog tillägga att

* Jag skriver alldeles för mycke text i bloggen...

Sorry....

Stickcafé och ny Daybreak

2010-05-02T17:38:00.009+02:00

Ja e inte så "rapp" (snabb) te o blogga precis....

Men jag kan inte låta bli att "pilla" in lite bilder från stickcaféet i onsdags kväll hos Kristina på Umbra i Växjö i alla fall, fastän det är några dagar sen nu.

Här har äntligen Kristina fått sätta sig ner en stund bland oss andra och begrunda något...

Och inte är det bara vi "stora" som ska ha en liten fika, även den minsta får sig en "slurk"...

Djup koncentration, man skulle ju kunna tro att vi är djupt allvarliga...

Tack snälla Kristina för ännu en underbar stund med gott fika, i din lilla mysiga butik...

Börjar allvarligt fundera på hur jag ska överleva sommaren när Kristina så småningom ska ta (sin förmodligen välbehövliga) semester... Det kommer att bli plågsamt med mycket svåra abstinensbesvär för min del...

Och så har jag hemfallit åt frestelsen och börjat på Daybreak nr 2...

Den "gamla" är nästan färdig, bara avmaskningen kvar. Men otålig som jag är så kunde jag ju inte låta bli att börja på en ny när nu Kristina fått hem det otroliga garnet Malabrigo sock i så fantastiskt underbara färger...

Det blev en härva underbart salladsgrön Lettuce och en fantastisk lilamelerad Rayon Vert med gröna stänk i.

Oj vilka färger, och HerreJösses vilket garn..!

Visst har jag hört uttrycket "att sticka i smör", och denna gången kan jag verkligen verifiera att det är möjligt...

Garnet är så himmelskt mjukt så att det knappt känns när det glider mellan fingrarna...

Ett riktigt supergarn, helt enkelt... Inte kunde jag tänka mig i min vildaste fantasi att fårull-garn kunde bli så otroligt mjukt... Och vackert...

Grrrrrr.... (spinner som katten i knät, saligt stickande, vidare...)

Min Gail e helt färdig...

2010-04-27T18:56:00.001+02:00

Herre Jösses, gissa om jag är glad...

För min Gail är helt och hållet färdig...

Den sitter nästan som limmad på mig, och det har den gjort ända sen den var torr och jag plockade ner den från "hoppa-hage-mattan".

Den ligger som gjuten över axlarna, har ett vackert fall med lite tyngd och glider inte utan bara följer med.

Här ska stickas mer i lingarn, för jag älskar verkligen denna shal...

Sätter lite färg på "Käringen" gör den också...

Stickcafé hos Kristina på Umbra i morron, undrar verkligen vad som jag inte kan låta bli att "stoppa ner i korgen" och ta med mig hem denna gång...

Otrogen igen...

2010-04-26T12:22:00.005+02:00

Är det våren....?

Eller är det värken, "Den Stora Tröttheten" och frustrationen över att man inte har ork och energi till allt det som man vill och borde göra...?

Eller e man helt enkelt bara knäpp och ofokuserad...?

Tja, det kanske är "skit samma" varför de e så lätt att falla dit, men nu har jag minskäl varit otrogen igen...

Att det ska va så förbaskat svårt att "hålla sig till en"... Eller kanske ett... Ja, alltså, stickprojekt menar jag ju, eller vad trodde ni...

När jag lämnade Kristinas senaste stickcafé för snart två veckor sen, så hade jag med mig tre nystan i korgen med det fantastiskt vackra lingarnet Kalinka hem. En härva i mörkt limegrönt, en i mustigt nästan åt oxblod-rött och en i nästan gröngrått. Vilka otroligt vackra färger ihop, måste bara hitta nåt kul mönster och kombinera ihop dem...

Men därav blev det inte...

Efter mycket funderande så kläcktes ideén till att sticka den vackra "Gail" i detta fantastiska lingarn. Ett underbart vackert mönster, som inte heller är så himskande svårt för en "tröghjärna" utan jätteroligt att sticka. Kan nästan inte fatta hur fort det har gått att få den färdig. Men det är klart, jag planerar ju att denna shal ska bli mer som scarfs, så därför gjorde jag bara 6 upprepningar av löven, inte 7 som det stod i mönstret. Så visst var det väl kanske lite "fusk" också...

Men inte gick det att kombinera färger här inte, det blev en enfärgat grön, så får jag se om jag kanske gör nåt annat av den vackra röda. Den grå får nog återvända till hyllan i butiken.

Och denna shal fick bli det första som blev blockat på mitt katt-tuggade nya hoppa-hage-pussel från Biltema...

Jösses vad jag är glad att jag lyckats kommit åt att köpa den...

Nu ska bara "elendet" torka också... Vill ju för tusan använda den NUU...!

(Otålig...? Jag...? Nejdå, har aldrig hänt... Suck...!)

Men... Jag har inte glömt bort min kära Vårtulpanbukett...

Så här långt har jag kommit på den...

Det tar sig så sakteliga...

"Flaggscarfs" variant nr 3

2010-04-09T19:10:00.004+02:00

Tja, vad tror ni om denna variant...?

Kunde ju så klart inte låta bli att repa upp (denna annars så innerligt avskydda sysselsättning) och det är jag faktiskt trots allt ganska glad för nu...

Tycker själv att denna variant baske mig blev ganska bra, så nu kommer jag att fortsätta detta tills jag fått lite lagom längd.
"Kärleken" blir ju riktigt fin till slut...

Och min "Stora Kärlek Här I Livet", Guben Min, han fyller år på söndag, så jag planerar kalas och "Bonnamidda" på älgstek...

Go Helg på er...

Förförd av färger, igen...

2010-04-07T20:17:00.012+02:00

Jösses, upptäcker att tiden går fort... Skulle ju ha uppdaterat bloggen för många dagar sen, tänkte göra det både före påsk och sedan något i påskdagarna också... Men käre tid, inte har de blitt tid till de, inte... Suck, försöker skärpa mig...

Här har varit full rulle med städning inför påskgäster, Gubens bror från Öland med familj och släkt på den sidan. Och så besöka min mor också såklart, sex mil dit, tog en hel dag det...
Och mitt i alltihop så räknas det kalkyler på lagårdsbygge så jag blir alldeles vimsig av alla siffror...

I onsdags före påsk så var jag på stickcafé hos Kristina på Umbra i Växjö... Åh så mysigt det är när man sitter ner i Kristinas lilla affär mitt ibland alla garnerna, och fikar på Kristinas fantastiska hembakade bröd och färskost.

Detta, det är sannerligen medicin för själen det... Dock har jag upptäckt att det borde stå varningstext på dessa inbjudningar till stickcafé, eftersom jag har upptäckt att det finns en mycket stor risk för en allvarlig "biverkning" i sammanhanget:
Det är så djävra lätt (ursäkta svordomen) att bli förförd....

.... av garnerna...!

I mitt fall så blev det denna gång en blixtförälskelse i Colinett Giotto bandgarn med glans i... Valde förtvivlad mellan tre underbara färger, gulgrön Wasabi Squeeze, orange Ginger Cinnabar och mörkare grön Velvet Leaf, alla lika förföriskt vackra. Till slut så vandrade jag därifrån (såklart, suck...) med alla tre i en påse. HerreJösses vad har jag nu gjort, (igen...!) vad ska jag nu bara hitta på med dessa...?

Scarfs, jag ska sticka en scarfs...

Blandar färgerna, största stickorna samt omslag som jag sedan "tappar" på nästa varv, två varv rätstickning i varje färg.

Men nej, det ser nog lite rörigt ut, inte så bra...

Repar upp...

Nytt försök, denna gång fem maskor i varje färg, rena rama "spanska flaggan" eller nåt... Tja, definitivt flaggvarning i alla fall...

Hm, tror ni den blir bättre när man sen bär den som scarfs...? Eller ska jag repa upp igen och sticka ränderna med "sidoförflyttningar" för varje varv...?

Men förutom flaggvarningen så kommer färgerna i alla fall mer till sin rätt på detta sätt, och det blir inte ett lika oroligt intryck heller.

Det här impulsköpet blev baske mig som när man blir förälskad i en karl, först så verkar dom så där fruktansvärt och helt otroligt oemotståndlig...

Och sedan får man alltid jämka och pussla ihop dom lite i "siste ände"... Och fortfarande så älskar man dom ändå trots allt...

Sen till sist så måste jag bara visa ett litet fynd som jag hittade i Kristinas "15-kronorskorg"... Ett nystan vackert brun-beige-melerat supermjukt mjölkgarn från norska Viking Garn.

Ett helt otroligt garn som jag tidigare sett på nätet och gärna ville prova, men som jag inte har snubblat över i verkligheten förrän nu... Detta är ett garn som är gjort av 100 % mjölk. Eller om man ska vara mer exakt, mjölkprotein. Tittade runt lite på nätet och hittade denna intressanta artikel från lantbrukstidningen ATL där man kan läsa lite mer om just detta fantastiska mjölkgarn.

Skickar ut en stark rekomendation.... Detta garn påminner lite om bommulsgarn, men är så otroligt mjukt och lent så det finns inte ord för det. Härligt att sticka med, och förmodligen fantastiskt skönt på kroppen. Och det sägs att det ska vara bra och hälsosamt också.
Så, får ni möjlighet så för tusan, testa det...

Har satt igång med en Lace Ribbon Scarf från Knitty i detta mjölkgarn.

Mamma tycker att jag inte är riktigt klok, sticka halsduk te sommaren, så djävra korkat...!

(Pucko...!!! tänkte hon minsann, de såg jag nog också...)

Ja se morsor, alltid e de nåt...

Bondens vårtecken - Maskinvisning

2010-03-28T21:29:00.007+02:00

Äntligen vår... I alla fall så har vissa mycket säkra vårtecken börjat visa sig. Tex så är snön borta (eller i alla fall nästan), åkrarna är oframkomliga och i västa fall bebodda av simmande svanar och gäss, korna har snart kalvat färdigt, tjurarna har fått börja uppvakta sina mycket sugna Damer ( = kalvar till nyår)...
Och så har maskinfirmorna vårvisning för alla bönder och andra maskinintresserade...

Och "Gubarna" kommer troget och flockas som gässen på en översvämmad åker, pratande, fikande, spejande och suktande över de nya, blanka och fina maskinerna som visas upp.

Det är en härlig stämning och alla tycker att det är roligt att se både nytt och begagnat, och kanske får man ibland se en namnlapp på en traktor att grannen (-Den rackarn...!) faktiskt har köpt en ny traktor (eller annan maskin) som han snart ska hämta hem.
(-Har han råd till det...?)
(-Varför köpte han inte större han som har så mycket pengar...?)

Ja se bönder....

Min Gube går i funderingar på att köpa ny ensilagepress. Han kör mycket på entreprenad, alltså pressar även borta hos andra, och då gäller det att byta maskinen innan den har blivit gammal och sliten så att den riskerar att gå sönder mitt under arbetet... Det får helst inte hända... Då är det nästan katastrof, för det finns inte många varelser som är så otåliga och oroliga som en bonde mitt i skörden. Så när det är fint skördeväder då står de på rad och bokar otåligt turordning, så Hasse får planera varje dag " in i minsta detalj". Inte läge för driftsstopp då, om man på nåt vis kan undvika...

Men... En ny press och plastare är ganska rejäla maskiner och prismässigt så är de våldsamt dyra. Värdet ligger på runt 900 000 för den storleksordningen på maskin som är intressant för oss. (Huva och ryys...)

Dock har vi ju nåt ganska vettigt att lämna i inbyte, så det är ju inte den summan man betalar i slutändan, men dyrt ändå, ruskigt dyrt...

Denna Krone-pressen som ser ut som att den har "vingarna" utfällda är det som Guben min går och längtar efter. Ingen liten maskin precis, men det måste vara rejäla doningar...

Fast, det är inte säkert att vi kostar på oss en ny press i år, för vi går också i utbyggnadstankar...

Ja, jag vet, vi är inte riktigt "vetiga" (kloka)... Vi har ju nyss byggt nytt stall till våra kor, det är bara ett och ett halvt år sen vi blev färdiga.

Men... På hösten säljer vi stora fina kalvar till andra bönder som föder upp dem till slakt, och tjänar pengar på det. Endast 6-9 månader senare är de färdiga och då får man bättre betalt för dem, än man får om man säljer dem som ungdjur. Vi skulle alltså tjäna på att behålla våra kalvar tills de är färdiga, samtidigt som man får vara med följa dem hela vägen, och se till så att de har det riktigt bra under den tid de har "här på jorden".

Dock, 40 meter lagård till... Just nu går mycket tid och energi åt till att ringa och planera, fundera och kalkylera... En stor investering, ska vi våga "hoppa på tåget" så snart igen....

Och så till sist lite sticke...

Har kommit en liten bit på min "Bukett med vårtulpaner"...

(förresten, vad hände med bilden...? Den var ju inte på det hållet från början...?)

Har funderat på om jag ska göra den trekantig eller rektangulär... Vet inte riktigt ännu vilket det blir, men det lutar nog åt att det blir en rektangel.

Men Herre-Jösses, det kommer att dröja innan den blir färdig. Verkligen inget snabb-projekt precis... Men jag sa väl inte till vilken vår den skulle bli färdig...

Vårlängtan och Entrelac

2010-03-12T10:51:00.001+01:00

Kan man få annat än vårlängtan när man tittar på detta garnet...?
Entrådigt Zauberball (färg 2079) som får mig att tänka på rosa-vita tulpaner med sina gröna blad...
Har haft det i min garnkorg i ett tag nu, och funderat på vad det "skola bliva av detta", och helt plötsligt så föll ett par pusselbitar på plats och jag kunde inte motstå frestelsen att börja med en gång... (suck och generat flin...)

Lite före jul hade Kristina på Umbra i Växjö en kvällskurs i just Näverstickning/Kontstickning, eller Entrelac, där Ullhärvan (förlåt, jag har glömt vad du heter, har ett mycket effektivt tefflonminne...) tålmodigt hjälpte oss att förklara näverstickningens mysterier...

Jag har tidigare kikat förundrat på denna teknik, men inte lyckats förså hur i hela friden.... Men denna gång klickade det till ordentligt och jag fick en riktig "Aha-upplevelse".

Sedan denna kväll så har jag ruvat, funderat och begrundat... Vad i hela friden ska jag använda för ett garn till denna teknik, och vad ska det bli för nåt...???

Igår sa det bara klick och jag lade upp mina första åtta maskor till vad som kanske skulle kunna bli en shal så småningom....

I vilket fall så ska det bli så underbart att "sticka lite vår-tulpaner" på detta vis... Och så förtränger jag effektivt en liten stund att jag har fler ofärdiga projekt som ligger och "pockar på uppmärksamhet"...

Jaja, jag ska ta hand om er också, ska bara sticka en ruta till...

Eller två...

Första bidraget till Pulsklubben

2010-03-08T10:02:00.003+01:00

Jahapp, ombyte var det... Så varför inte ge sig på det senaste bidraget från Sticka Mera's Pulsklubb: Blonde Pulsvärmare.

Verkade vara en liten gullig och enkel handledsmudd som låter garnet få "visa upp sig", så jag valde Artesanos tunna alpackagarn Hummingbird 4-ply, som är så mjukt, varmt och vackert i färgerna.

Men det var lite besvärligt att välja färg. Provstickade i den lite mörkare Pheasant, och kanske blir det ett sånt par också till slut, för jag måste säga att jag gillar den skarpt.

Men till sist så blev det den glada färgen Woodpecker som vann. Är det ett allvarligt fall av "Längtan till varmare och blommande tider" tro...?
Dock visade det att när jag hade stickat 6 st uddar och maskat av, allt enligt mönstret, då stämde inte masktätheten. Mudden blev alldeles för stor i omkrets...

Så det blir nog till att riva upp och plocka bort en udd. Om jag nu inte ska sticka om alltihop och byta till tunnare stickor, 2.0 eller nåt... Hmm, får se vad jag gör, ska fundera lite...

Men denna gången hade jag i alla fall läst mönstret riktigt noga...

Djävra, missade att läsa mönstret ordentligt

2010-03-07T20:03:00.004+01:00

Jag har ju länge gått och lurat på att sticka en mudd som finns beskriven i boken "Stickat från Norden".
"Spetsmudd från Island" eller nåt liknande kan den nog kallas (de är lite dåliga på att ge "grejerna" riktiga namn i boken, tycker jag).

Tänkte nästan dirrekt att denna mudd skulle nog bli helt underbar i det mjuka garnet BabyAlpaca från Indiecita.
Så för lite sen satte jag igång, glad i hågen, och det blev verkligen lika underbart som jag hade tänkt mig...

Stickade glatt på, och upptäckte att för att mudden skulle bli snyggast över handen så var det läge att göra den lite bredare just över handen, så jag ökade glatt lite försiktigt på jehör.
Inga problem, allt såg bra ut så långt, och så var det dags att maska av. Räknade kallt med att avmaskningen skulle hålla kvar den vackra zick-zack-mönstringen, men skit heller, det blev i det närmaste katastrof...
Och det borde jag ju ha räknat ut om jag hade tänkt mig för...

Ok, dags för begrundan... Vad i hela friden hade jag nu gjort för fel...

Då äntligen tar jag och läser igenom mönstret med lite mer eftertanke, och det visade ju sig att jag hade tänkt hur tokigt som helst. Jag hade ju stickat mudden upp-och-ner...! Zick-zack-kanten som man börjar med skulle ju vara uppe vid fingrarna, inte tvärt om som jag hade gjort. Och längst ner nedanför handleden skulle man avsluta med resår, såklart...

Vilken ärthjärna man är ibland, vilket Pucko, men men, bara att ta nya tag och göra nytt. För denna handledsvärmaren ska jag ha...! Grrr...

Så nu till slut har jag lyckats med att få till en riktig mudd.

Denna mudd gjorde jag lite större i början än vad mönstret skrev, för att den inte skulle strama och sträcka när jag har den högt upp på handen. Sedan så minskade jag ner den lite mot handleden, och detta blev baske mig perfekt...

Nu ska jag bara sticka en make till den stackarn, så "han" inte känner sig ensam. Men ja tror att jag går emellan med nåt annat smått, för att vila hjärnan lite så den inte blir överhettad... ;-P

Men jag måste säga, vilket fantastiskt garn... Det är så otroligt mjukt, varmt och gosigt, och man vill aldrig ta av sig mudden när man väl satt på sig den. Lite fånigt dock att gå omkring med bara en mudd, så det dröjer nog inte så länge förrän det blir en "make" gjord.

Min Daybreak börjar lida mot sitt slut också. Har slutat med ränderna och e på den nedersta delen, men varven är långa nu och jag tror att shalen blir ganska stor...

Mitt Garn och Te har anlänt

2010-03-06T13:56:00.001+01:00

Äntligen har jag börjat komma tillbaka till "livet" efter en fantastiskt rolig sportlovsvecka, men som visade sig bli lite för mycket för ena "Skrutt-käring" som man ju är... Det blev så att de behövde hjälp med att köra släde hela veckan, det blev en sån fantastisk succe och de har aldrig haft så många som har kommit och velat åka släde. Och jag har ju lite svårt för att säga nej, speciellt om det är något som jag tycket är riktigt roligt - som att köra häst.

Så efter en fantastisk vecka landar jag i en vecka med helvetesvärk och en djävra ettrig förkylning med feber som har golvat mig totalt från i lördags. Men nu börjar jag lite så smått "titta upp över kanten" igen...

Och i går fick jag tillslut mitt "Garn och Te-paket". Åh jösses så roligt detta var...

Stort tack till Malin Thorstensson i Örebro...

Garnet som jag fick, SilkeAlpaca, är verkligen en stor favorit, och denna underbara oranga färgen hade jag faktiskt inte innan, trots att jag nu under rean har köpt på mig en hel del för framtida bruk. Jag tycker verkligen att det är jättesynd att Drops slutar föra detta fantastiska garn...

Vet inte riktigt ännu hur jag ska använda garnet, går och funderar, men det lutar nog åt någon mössa eller mudd med mönster i lite olika färger... Färgerna av just SilkeAlpaca går ju väldigt bra ihop och blir väldigt vackra att kombinera, och nu har jag både svart, brun, naturvit, röd och rosa innan, och om man undantar rosa så tror jag att de andra färgerna går bra att sätta till detta oranga. Hm, spännande...

Teet var verkligen underbart, fantastiskt gott och helt i min smak. Jätteroligt att få testa dessa udda tesorter, dricker det med stor andakt... ;-)

Kul att ha den lilla burken kvar som minne, kanske blir det en burk till min samling av stickmarkörer..

Slädparti

2010-02-23T09:10:00.002+01:00

Snacka om att resa bakåt i tiden, igår var jag nere i Tingsryd och kört slädskjuts, eller slädparti som det också heter när man kör flera stycken.

För er som bor "en bit bort" så kan jag berätta att i lilla Tingsryd finns det bland annat ett gammaldags varuhus som man förmodligen förr skulle kalla för en Diversehandel, Börjes i Tingsryd. Detta varuhus grundades av en man, Börje så klart, en gube som var stöpt i ungefär samma form som Ingvar Kamprad på IKEA. På detta varuhus värnar de om att hålla god service och vettiga priser samt att de envist håller igång gamla traditioner och sånt som var mycket vanligt förr.
Bland annat så har de hästskjutsar på sommaren, både en "häst-buss-tur" mellan affären och campingen och en eller flerdagarsturer med häst och "hus-vagn" för de som verkligen vill ta semester...

Nu på vintern gör de stora ardennerhästarna inte så mycket mer än äter och tar det lugnt, men under sportlovet brukar ägarna till Börjes bjuda in till slädfärd för de som vill uppleva lite äkta nostalgi.

En annons skickas ut, och varje dag denna veckan mellan 13 och 15 är folk välkomna upp till stallet för att följa med och åka en liten runda eller två.

Jag var tillfrågad om jag ville vara med och vara kusk, och detta kunde jag ju bara inte låta bli...

Så ordentligt påpälsade selade vi på fyra hästar, tre ardenrar (Hamina, Ulmina och Ralla) och en nordsvensk (Brunte)

Utanför stallet stod redan folk och väntade på att vi skulle komma iväg, så det var bara till att spänna före hästarna i de gamla slädarna och sen bar det iväg...

Vi körde en liten runda på 12-15 min som först gick ut mot hagarna och sen tillbaka utmed cykelvägen, sedan förbi villorna och tillbaka till stallet. Min häst Ulmina var pigg och tyckte det var jätteroligt så hon ville gärna sätta av i trav, och då var det så snön sprutade när vi körde där det inte var plogat de sista dagarna.

Alla stortrivdes och bjällrorna pinglade glatt så jag tror inte att nån kunde sova middag i husen som vi körde förbi.

Jag måste säga att detta var verkligen uppskattat av alla, både av de äldre som ville uppleva gamla minnen, och de yngre. Många barnfamiljer kom och åkte ibland mer än en runda...
Och kan ni tänka er, detta "Kostade Gratis".... ;-)

Men trots allt, jag älskar verkligen att göra sånt här, fast jag efteråt är helt slut och lika sladdrig som en urvriden disketrasa, kroppen min den skriker och vrålar...

Och HerreJösses vad det var kallt att sitta två timmar på kuskbocken och hålla i tömmarna. Fötterna och händerna var väl det värsta, de var som isbitar trots termokänger, så idag ska jag skaffa små värmepåsar att stoppa ner till tårna.

Fast trots kyla och värk så blir jag så glad av att komma ut så här, prata med folk och köra häst, så ett par dagars hästkörning blir det nog för mig i alla fall. För på nåt sätt så tar jag värken med gott mod när den beror på att jag gjort nåt sånt här, bara det inte blir för många dagar i sträck. Men inte ett skit "tyar" jag här hemma just nu, bara lite sticke och det absolut absolut viktigaste...

Förbaskade isfläck...

2010-02-18T18:55:00.007+01:00

Usch, har mått pyton i mer än en vecka nu... Förbaskade isfläck överst på yttertrappan, skit också varför kunde jag inte missat att trampa på den när jag skulle fylla på fågelmataren utanför köksfönstret... Grrr...

Resultat: Fötterna före, rumptackling nerför trappen och fågelfrön "över hela världen"... Och en mycket stark känsla av att detta blev definitivt inte bra i min stackars kropp, Käringen blev väl förmodligen ännu sneare i kroppen än hon va förut...

Och mycket riktigt, efter dagar med mer och mer värk överalt så var det igår äntligen dags igen för min vanliga varannan-veckas-tid hos min "Muskelskrynklare" Melker Muskeltören i Växjö.

-Jaha, vad har du gjort nu då...? är det första han säger när han får se mig. Den mannen har intuition ska jag säga... ;-)
Så efter en timmes plågsam "Upprätande-av-Käring" och "Upplåsning-av-jätteknutna-muskler"-behandling så va jag helt slut som människa, kunde fortsätta som disketrasa.

För att hämta andan efter detta och få lite psykisk smärtlindring så knatade jag sedan iväg till Kristina på Umbra Stickspår i Växjö.
Såå underbart att landa där en stund med lite prat och lite drömmar, och sedan när jag gick därifrån hade jag en kasse med det utgående Drops SilkeAlpaca med mig hem. Garnnystan som är vackra som juvelerna i ett smycke, och som Kristina och Linda varit snälla och lagt undan till mig.
Jag vet inte just nu vad jag ska sticka av dem, men garnet är så fantastiskt och underbart så jag kunde bara inte låta bli att köpa på mig lite till "Bra-att-ha-garn" till extrapris.
Och nåt stickkafe´ på Umbra blev det inte för mig denna kvällen heller tyvärr, inte en chans att jag orkade det, inte... Suck...

Men men, jag måste ju bara visa hur långt jag kommit på min Daybreak... Den har blivit ganska stor nu, så stor så att det ju är ganska många maskor på varje varv. Men jag älskar verkligen färgerna och kompositionen i mönstret, vackert och vilsamt att sticka men inte tråkigt. Inte så mycket kvar nu, men det tar ju lite tid när man börjar närma sig nedre kanten.

Tänkte försöka fota den, men det var svårt och bilden blev inte så bra, men ändå en liten "fingervisning" vartåt det lutar...

Sedan har jag som lite omväxling börjat på ett par muddar i Indiecitas fantastiskt tunna och mjuka BabyAlpaca. Ett mönster som jag länge har gått och sneglat på i boken "Stickat från Norden" och som jag nu gjorde slag i saken och satte stickorna i...

Stickor nr 2 och detta tunna garn, det tar lite tid men de blir nog inte så dumma... Och vilken mjukhet sen, detta garn är nog ett av det mjukaste som jag någonsin känt, och värmer såå gott, skönt för en skruttig värkkäring...

Detta behövs nu när kroppen skriker och bråkar ännu värre än förrut, eftersom leder och muskler nu ska försöka hitta en ny position - igen...
HerreJösses, jag e som om jag hade vandrat under 17 ångvältar idag. Men jag vet, det är bara till att vänta på bättre tider - och att envist salta på minsta isfläck...

Garn och Te 5

2010-02-13T15:24:00.006+01:00

Och så har man gått med i ett av Sticka Mera's bytesprojekt också...

De ska verkligen bli spännande att se vad det kan bli av detta...

Och det verkar som att tjejen som jag ska skicka till i min tur har ungefär samma smak som jag, dvs varma färger och i framför allt rött och grönt och även petrol (fast den färgen har jag dock inte riktigt upptäckt innan) så jag ska nog bli ganska lätt kunna hitta något här hemma som kanske skulle kunna göra henne glad (hoppas jag i alla fall)...

Och så skickar jag ju förståss utav mitt absoluta favorit-te just nu, grönt Mate-te, som är ett milt, gott och nyttigt te (sägs det) som inte heller blir beskt så lätt...

Mmm, detta ska bli roligt...

Äntligen möjlighet att blocka

2010-02-10T11:19:00.013+01:00

Yippie, nu har jag möjlighet att blocka shalar...

Tänk, här har jag shalar som ligger ihopknölat men annars färdigt bara för att jag inte lyckats hitta nån möjlighet att spänna ut de stackarna till tork och formgivning. Detta är sånt jag annars har fått göra på sommaren när jag har kunnat lägga handdukar på altanbordet och det inte har varit i vägen.

Jo, jag har också köpt pusselmatta för blockning, till och med två stycken, på Biltema i Kristianstad.

Äntligen fick jag tillfälle att gå in och handla detta därför att jag var ändå ute "på ett uppdrag"...

Jag skulle köra ner till Sjöbo för lite mer än två veckor sen och hämta en stor rulle grov värmekulvertrör som vi ska gräva ner när vi bygger vårt nya pannrum till fliseldningen.

Så när jag nu ändå var "på rymmen" med "Lilla Caddyn" och släp så passade jag på att stanna till på ett par mycket strategiska ställen utmed vägen, bla då Biltema. Tänk, man är så van i dag vid att det mesta går att beställa via internet, men icke när det gäller Biltema, där är det bara butiken som gäller.

Så för säkerhetsskull köpte jag två paketer med pusselmattor. Och tur var nog det, min ena katt, det otroligt busiga och påhittiga "lilla skrället" Sötnos, hon har verkligen upptäckt dessa mattor och hur underbart det är att sätta tänderna i den mjuka plasten och slita.
"- Djävra kattskrälle" muttrade ja till henne, men hon tittade bara lite förebrående på mig och såg förnärmad ut för att jag störde. Tur att jag har många bitar...

Förutom Biltema så passade jag på att stanna till på hemvägen hos Lotta på Torgstenen. Hon har sin lilla butik hemma hos sig i Satserups gamla tågstation, strax innanför Ekerödsrasten utmed väg 22.

Jag hade ringt och pratat med Lotta för att kolla om hon var hemma, och vilken tur jag hade för det var just en sån dag. Så när jag kom till henne, lite trött och stel efter bilkörningen, då var det som att komma in i en vänlig, varm oas av garn och färger och härligt stickprat.

Lotta var så snäll och bjöd mig på en välbehövlig kopp te och jag fick sitta och mysa i hennes goa härliga gamla väntrum som nu är fullt med vackra garner, och där prata en liten stund och känna på alla hennes fina garner. Lotta säljer ju bland annat några av mina absoluta favoritergarner, Altesano Hummingbird, ett helt fantastiskt mjukt och underbart vackert alpackagarn som nu finns både i en lite tunnare variant (Hummingbird 4-ply) och i en lite tjockare (Hummingbird DK).

Sedan när jag gick runt och "luktade på blommorna" ( dvs garnerna) och klappade, smekte och njöt, så fick jag även upp ögonen för Manos vackra Silkblend som jag bara absolut måste köpa så småningom och sticka nåt utav, för vilka fantastiska färger och nyanser och vilken glans detta garnet hade... Jag var helt salig... ;-P
Ett absolut måste garn så småningom, men just nu har jag ju min Daybreak så jag får försöka "hia mig lite"... (Får se hur länge jag lyckas...) ;-)

Tack snälla Lotta för en underbar fikastund och andhämtningspaus på vägen hem till Linneryd från Sjöbo. Det behövde jag verkligen för när jag kom hem så såg jag att jag kört över 45 mil på blöta, blåsiga och snöiga vägar med den lätta och något trötta lilla Caddyn och släp...

De löser sig tillslut...

2010-02-09T11:33:00.013+01:00

Åh, Käre tid, Äntligen fungerar vår lagård igen...
Lyckan är stor, och Guben och jag är dötrötta både kroppsligt och mentalt.

Utgödslingen stod stilla i 10 dagar och tillslut, innan vi fick igång tryckaren som transporterar skiten ut till gödselbrunnen, så fick vi gödsla ut med traktor och skopa i skrapgångarna. Man får det dock aldrig riktigt rent då, bara mycket bättre i ett sånt här läge. Men i lördags när vi höll på och försöka få igång skraporna i gångarna, så helt plötsligt märkte vi att dyngan började matas ut lite lite, och helt plötsligt släppte det helt...

Vilken Salighet....!! Så efter ytterligare många timmars arbete, Hasse med spett och spade och jag som frusen assistent vid styrknapparna mm, så fick vi det rent och fint igen hos kossorna.

Sedan har vi under veckan som har gått även jobbat med "Mycket-Stora-Problem-nr-2" - Vattnet till korna...

Vid köldknäppen på morgonen förra söndan (31 jan) så frös vattnet som kommer igenom golvet in till "mjölkrummet" (gamla namn sitter gärna kvar). Detta var lätt och snabbt att tina upp men det gjorde att vårt cirkulerande vattensystem (som även värmer upp vattnet så det inte ska frysa ute till korna i lagårn) det fick ingen påfyllning när korna drack utan då stannade allt och frös grundligt ihop ute i ledningarna i hela lagårn.

Sen dess har vi vattnat korna med trädgårdsslang i baljor på foderbordet. Och när man ändrar på saker och ting för en ko, då märker man att dom inte riktigt tänker som oss människor... Dumhuven har väl bara varit ett av alla de många förnamn som våra "Damer" fått under dessa dagar. Ibland ska de inte dricka, ibland står de bara och tittar nyfiket och är i vägen, och ibland när nån ko vill dricka då kan andra komma och ska bråka, de välter ut och fjantar med baljor och spannar... Foderbordet är nu på vissa ställen rena isgatan, glashalt och jättesvårt att gå på utan att halka, Urk...

Så under denna veckan har jag jagade efter lägsta pris samt kört och hämtat nya "reservdelar" dvs 160 meter nyvattenslang, isolering och nya kopplingar. Sen jobbade vi med att slita bort de gamla och sätta dit de nya slangarna som vi sen isolerade. Ett styvt jobb i dubbel bemärkelse eftersom denna svarta vattenslang ungefär är "lika styv som en sommarpinne" nu i minusgrader.

Men till slut på lördagkvällen kunde vi även sätta på och få ut vattnet till vattenkopparna till korna, en riktig "Höjdare" för oss...
Ett riktigt "Halleluja Moment" infann sig, både vattnet och utgödslingen fungerade...

Trötta och lyckliga skulle vi fira... Guben gick ut en stund i "grisakojan" en liten stund, hans sätt att meditera och vila tankarna. Och ibland så får han även ett vildsvin med sig hem. Och jag körde iväg till Lessebo och hämtade pizza till kvällsmat. För trött som jag var så ville jag ändå att vi skulle ha lite extra gott till kvällen...

Så slutade kvällen med att Hasse sköt ett vilsvin, och pizzorna var underbara....

Funderar nästan på att skicka upp en bön om att det ska bli lite mindre problem nu...

Snö-ovädret

2010-01-28T22:19:00.010+01:00

Ja jösses vilken vinter vi fått i år, det var minsann länge sen de var så här kallt och så mycket snö, och framför allt att det håller i sig så länge... Vi bor ju i södra sverige, och man snackar om växthuseffekt och varmare klimat, men skit heller, det går jag inte på längre.. (huttrar och eldar så kaminen glöder i köket)

Här i östra Kronobergs län har vi nu fått mellan 15-20 cm snö, som under natten och början av dagen förflyttade sig runt i blåsten så att det på vissa ställen var halvmeterdjupt eller mer, och på andra ställen kunde det vara helt renblåst.

Tänk, när vi tog in hästarna i går kväll, så såg dom ut som vandrande snögubbar... Våra Nordisar har ju en sån björnpäls, så snön låg som ett flera centimeters snö-och-is-skal på dom. Inget täcke i världen är bättre än en rejäl kallblodspäls, speciellt på vintern... ;-) För inne i pälsen under snötäcket så var de helt torra och varma.

Vi hjälptes alla till med att gno av dom, Sofie testade lite olika metoder, och hästarna de bara njöt och mumsade... Även när Sofie tog lite extra med sopborsten när hon tyckte att Hasse hade slarvat lite på Isas svans...

Finns det något mer rofullt än snöiga hästar som får komma in från en vinterstorm till mat och ljummet vatten...? Ja kanske, men inte mycke... ;-)

Min stackars Gube körde ut med traktorn för att börja ploga klockan halv tio i går kväll, och han kom inte hem förrän halv fem på morgonen. Sen steg han upp igen vid sju och körde iväg medans jag fick ta hand om allt här hemma, ge djuren, släppa ut hästarna, elda och skotta fram gångar så att man kunde köra skottkärran så jag kunde köra in ved till kaminen.

Sen strax efter middagssnåret hade han kört allt minst en gång, och på de flesta ställena två gånger, så då beslutade han sig för att köra hem och sova lite. Men inte hade det snöat färdigt inte, men han räknar med att det räcker att han tar rundan en gång i morgon igen.

Tyvärr så har vi ett annat arbete framför oss i morgon också...
Skit, Skit, Skit, ja just det, skiten står åter stilla i kulverten...
Utgödslingen har frusit igen så i morgon måste vi hjälpas åt med att återigen elda runt cementklumpen...
Djävra vinter...!!!
Dessutom så har motorn som trycker ut dyngan genom röret dött, så elektrikern får göra en utryckning för att se om den går att återuppliva...

HerreJösses, ska det aldrig lugna ner sig... Suck...!!!
Tur att det finns tröststickning... ;-)
Men vad ska jag trösta stackars Guben med, det är ju så himla svårt att klia honom på ryggen samtidigt som man stickar...

Daybreak

2010-01-28T01:26:00.004+01:00

En dag när jag satt och drömde mig bort på Ravelry så hittade jag en shal som blev störtförälskad i... Hade ju tänkt sticka något i Zauberballs underbara entrådiga regnbågsfärgade garn som Kristina på Umbra i Växjö tatt in, men visste inte riktigt vad... Men här fanns den ju, mitt nya projekt...

En slätstickad shal där det var garnet som gjorde det mesta av mönstereffekten, Daybreak.

Men, vad skulle jag ha för färg som kontrast till mitt vackra och livfulla regnbågsfärgade garn... Efter att ha frågat runt lite så beställde jag ett svart-lila nystan av Nina på Nysta, och det blir faktiskt jättebra. Dock så "möblerar" jag om lite ibland färgnyanserna, så att de lila partierna som kommer fram i det randiga partiet, det tar jag bort och sparar till sist. Och det svarta partiet i regnbågsnystanet, det plockar jag bort helt, för annars skulle det försvinna och se ut som om där inte fanns någon rand helt plötsligt... Jag vill ju ha så stora kontraster som möjligt mellan de olika garnen...

Men, nu när jag hade kommit en bit på väg så såg jag att jag dragit åt den ena kanten av shalen lite för mycket, där som jag byter färg vid randningen. Så eftersom jag blev rädd för att den skulle bli sned när den blev färdig, så har jag nu repat upp alltihop och börjat om på nytt...

Visst e man knäpp ibland, jag e ju inte säker på att det hade synts, jag ville bara inte ta risken eftersom jag verkligen älskar shalen starkt, inga stora mistor då här inte...

Mera "skitprat" och lite kalvar...

2010-01-27T18:56:00.009+01:00

Oj, vad tiden egentligen går fort, nu var det ju ett litet tag sen igen sen jag skrev här på bloggen...

Och mycket har hänt...

Den frusna utgödslingen har Guben min efter mycket arbete lyckats lösa själv. Det var fruset i en krök i röret strax före gödselbrunnen. Efter två dagars intensivt arbete med att värma
( = elda runt) cementen runt kröken samt med hjälp av en mycket stor högtryckstvätt och en 6 meter lång "järnpinne" så kommer Guben in helt nerstänkt av dynga (igen!) men skinande lycklig...

Sen tog det en dag till att få ut tio-dagars skit från lagårn, men det gick det också.

Och mitt i allt detta när vi stod där i lagårn, Hasse med spett och spade medans jag fryser och sköter elektroniken till skraporna och vattnet, då började ko nr två att kalva...

Välsignade Fanny som var så snäll så att hon väntade med kalvningen så att den stackars kalven inte riskerade att hamna i all denna gödsel. Nej, nu var det bara till att fösa in henne i en ren och halmad box och så fick hon kalva i lugn och ro där medans vi jobbade på. En fin kvigkalv blev det, Frida...

Så nu har vi fått sammanlagt sex kalvar. Fem kvigor och en tjur, ska det bli ett "kvigår" i år tro...?

Kalv nr 5 blev en tjurkalv, äntligen...

Dock så är det inte alltid som alla kalvar har "alla hästarna hemma" med en gång när de föds, så denna lille kraken fattade inte att han var tvungen att "sutta" för att överleva. Så i tre dar höll vi på och dona med honom för att försöka få honom att suga. Och för att få honom att överleva tills han begrep hur han skulle få mat så var vi tvungna att sondmata honom med råmjölk. Inte konstigt kanske att han nu mera heter "Dumbo", den lille dumskallen...

Men så tillslut så "klickade" det till i hjärnkontoret även på honom och allt fungerade som det skulle. Här på bilden har han och mamma Friskis just blivit släppta ner till de andra. Visst ser han lite småfånig ut, den lille kraken...

Vante nr 1

2010-01-10T17:16:00.003+01:00

Så, vante nr 1 färdig, och även mudden på vante nr 2... Snart, peppar peppar, har jag fixat värme till mina stackars händer...

Kylan har dock gett vika lite, bara runt -2 grader, men i stället så har det börjat blåsa, rejält... Åh fy Farao, säger jag och kurar så mycket jag kan inomhus och eldar så kaminen glöder. För vårt gamla hus är inte färdigrenoverat och läcker som ett gistet såll när det blåser, och då speciellt när det blåser från öster... Tvi och förbannelse...

Som tröst sitter jag och spanar på mönster på norskmönstrade vantar i Garnstudios gedigna mönsterbank... Har fått mersmak till detta nu med dessa enkla "Prickvantar".

Fast jag om jag stickar någon av dom så gör jag de i Alpacka Sport, mjukare, varmare och goare garn finns nog inte... Eller...? ;-)

5 år sen Gudrun, en minnesruna

2010-01-09T22:39:00.004+01:00

Jösses vad tiden går fort, inatt var det ju hela fem år sen "Den Vilda Damen" Gudrun hälsade på oss...

Så i morse, för exakt fem år sen vaknade många av oss smålänningar upp till en helt ny värld fylld av nedblåsta träd och strömlöshet. Man fick lära sig hur liten man var och hur beroende man är av sina medmänniskor.

Här på bilden står jag och Sofie, min yngsta flicka som då var 10 år, och ska just byta dunk på det "kära" elverket som hjälpte oss till en hyfsad tillvaro i elendet... Hade vi inte haft det så hade jag förmodligen fått ta barnen ur skolan och flyttat, jag hade inte orkat...

Då, för fem år sen hade jag rätt så nyss träffat min käre Gube Hasse, så jag bodde fortfarande kvar mitt i det värst stormdrabbade delen av småland strax utanför Agunnaryd (2 mil öster om Ljungby).

Efter två veckors köld fick vi låna ett elverk och gasolvärmare av räddningstjänsten och i de resterande tre veckorna så låg vi och lyssnade på detta på nätterna och oroade oss för att elverket skulle stanna. För om det gjorde det så kunde jag inte dra igång det själv, det var för tungt, utan då måste jag be någon komma och göra det åt oss, ibland Hasse ibland militärer som hjälpte till överallt runtomkring i kaoset.

Och detta elverk var en törstig jäkel, två dunkar bensin om dygnet fick jag mata den med, 40 liter, det blev ju en hel förmögenhet tillslut för en fattig skruttkäring, blev tvungen att söka bidrag.

Ja jösses, detta hoppas jag få slippa vara med om igen... 5 veckors strömlöshet och ingen telefon, tack gode gud för vedspis och stearinljus. Och runtomkring i skogarna så var det helt plötsligt bara kalt och tomt, inget var sig likt, så mycket möda och stora pengar var borta... Stora gamla träd som man trodde skulle stå i hundratals år till låg som späntved utmed marken... Huva, jag ryser fortfarande när jag tänker på det, skogar som jag gått i som barn, mitt arv, var bara borta

Men så här i "istider" så tackar man sin Gud sä här i efterhand för att det då inte var 10-20 minusgrader under dessa strömlösa veckor...

VINTER - Älska el Hata...?!

2010-01-08T17:44:00.004+01:00

Hej och hå, ett av dom hetaste diskutionsämnena är väl förmodligen årets vinter, och kylan... Så därför tänkte jag ge mitt bidrag och berätta lite om hur livet på en bondgård kan te sig så här i vintertider... Och härmed vill jag dessutom passa på att varna känsliga läsare för en hel del "skitsnack"... ;-)

Jag måste ju säga att personligen så har jag ju hellre lite kallare och slipper blask och "frysa-slabba-snöa-regna-syndromet". Det hatar jag djupt och innerligt.

Men det är klart, detta "Fina" vintervädret har också en baksida kan jag berätta... Men först lite possitivt, man kan även tjäna pengar "på" snön...

Min Gube Hasse är ju lite av en mångsysslare, så vintertid finns snöröjning på hans arbetslista. Och i år har han verkligen fått damma av snöplogen ordentligt. Med en runda på mestadels mindre vägar runt om Linneryd, samt några parkeringar inne i "centrum" vid kyrkan och skolan, så tar det ca 7 timmar innan han kört allt färdigt, ibland längre... Inga småpass precis, ibland har det hänt att jag har kört ut med fika till honom när han har blivit trött då det har varit riktigt långa körningar (tex om det snöar hela tiden, eller blåser igen).

Sen är det då det här med lagårn... Eftersom vi har en kall lösdriftslagård, så när det är kallt då är det kallt där ute också, och då kan saker och ting frysa. Tack och lov så har i alla fall inte vattnet frusit (ännu, ta i trä) men detta är tack vare att vi har en "värmare" som värmer upp vattnet och att detta sedan cirkulerar runt i ledningarna hela tiden, och det är aldrig kallare än +7 grader. Däremot kan vi få hacka loss is i vattenkopparna ibland hos tjurarna när det är som kallast.

Däremot så har vi problem med utgödslingen, riktigt stora problem...

En ko hon äter och skiter, och däremellan så filosoferar hon. Men mest av allt så skiter en ko en himla massa, och detta måste ju helt naturligt ut i gödselbrunnen. 40 kors skit är ingenting som man kör ut med skottkärra precis, utan till det så har vi skrapor som går i gångarna, där de oftast har rumpan placerad och helt naturligt då också där de oftast skiter. Denna dynga skrapas med jämna mellanrum atomatiskt bort till en lång grop, en kulvert, där en annan skrapa drar ut den till ett jättetjockt rör som grävts ner. Därigenom trycks sedan dyngan bort till gödselbrunnen. Jättebra konstruktion så länge allt fungerar. Mer eller mindre idiotsäkert sa försäljaren när vi byggde det hela...

Tyvärr så har det nu i kylan blivit stopp i röret ut till brunnen.

Skit skit skit... :-(

Och eftersom det dessutom inte gått att köra skraporna hos djuren så har dessa frusit fast också... Mera skit... :-(

Strax utanför finns ett lock som man ska kunna öppna och rensa. För en fråga som vi ställde oss var, kan det ha frusit där under...

För att öppna så var vi tvungna att trycka ner luckan, lämpligen med frontlastaren på traktorn.

Men inte, Hasse lyfte hela traktorn och luckan rörde sig inte en antydan till millimeter. Ok, vad då göra...? 25 tons grävmaskin, kan den göra nån nytta tro...?

Jo, till slut, efter det att Hasse tryckt så hårt så att hela grävmaskinen satt sig på "baken", då äntligen gav luckan med sig. Och dyngan skvätte upp...

Då var det dags för Hasse att sätta igång och skoffa skit igen för att se vad som döljer sig därinne...

Fruset... Nejdå, det var inte fruset under luckan... Några klumpar bara, det andra var precis som det skulle...

Ingen förklaring på problemet alltså, men men, vi provade att köra igång i alla fall för att se om det fungerar nu då...

Och ja det fungerade...
I hela ca 5-10 min.....
Snyft...

Aldrig får man vara riktigt glad i kylan...

Så nu står vi inför valet att ta ut Sita:s störste spolbil för att se om dom kan lösa upp det som sitter fast. Vilket lär kosta mellan 5-10 000... På måndag...

Fy F-n för kylan... :-(

Och eftersom vi nu har mellan -18 till -12 idag, (och det lär bli minst lika kallt inatt) så har allt frusit fast nu, precis allt när det gäller utgödslingen....

Brrr och Grrr....!!!

Och korna de bara skiter och skiter, äter och filosoferar... Med istappar i skägget...

Dramat CrazyZauberball o nya Vantar

2010-01-07T20:57:00.008+01:00

Halleluja, äntligen har jag hittat en boll Crazy Zauberball med ett längre parti rött i, så att jag kan sticka en matchande mudd som åtminstonde liknar den andra som jag gjort. Men för att hitta denna så stod jag som en hjärnkirurg och dissekerade försiktigt mig ner genom varenda nystan som Kristina på Umbra hade hemma i färgen 1564.
Jag kan härmed efter detta berätta att Crazy Zauerball är ett fantastiskt vackert och spännande garn, färgerna ger dig en mycket stor variation... Förvänta dig inga stora upprepningar, färgtonerna verkar mer "vilda än tama"... ;-)

Stackars Kristina, vilket tålamod du har med oss "Tosiga stickkäringar".... ;-)

Nu ska det tillverkas mudd nr 2..! Tänkte jag ända tills jag kom hem...

Mina händer värker som tusan efter en dag ute i kylan, trots vanliga vantar. Nehe, tänkte jag, här ska djädrari stickas tjock-varm-vantar, och det kvickt...

Hm, vad är det varmaste och gosigaste som jag har på lager... Fundera och rota i garnkistan, hittar ett par härvor som jag köpt av Catarina på Slöjd o Hantverk i Färila, utav det helt fantastiskt mjuka och underbara tjocka Alpacka Sport från Naturgarn, här har vi nåt för mitt projekt...

Inget mönster, men vad tusan, kollar runt lite bland lite blandade vantmönster och funderar en stund... Äsch, de ska nog inte va så svårt att få ihop lite på gehör, tänkte jag. Och extra tjockt blir det ju sen också om man stickar i två färger... Det behöver jag ju ändå träna på, för det är attans vad det är svårt, så jädra lätt att dra åt bara lite lite för hårt och då blir det för smått... Träna, sa Linda (Umbras egen "stickguru") när jag beklagade mig för henne, "De e bara å träna...!"
Ok, här e jag då, tränar på ett projekt som jag förmodligen kommer att ha som limmat på mina händer när det är färdigt. I alla fall så länge som denna Sibirienkylan håller i sig... :-P
Och rackarn i att, det är ju faktiskt roligt och går ju riktigt fort att sticka med grovt garn, jag som annars tjockskalligt gärna håller mig till tunt tunt garn... Och hade jag inte fått riva upp, bara för att jag började för tidigt med att dra ihop för fingertopparna, så hade minsan första vanten redan varit klar... Men men, det ska väl inte gå för bra, kanske... Då kan man ju bli högfärdig, eller nåt ;-P

Första kalven...

2010-01-02T00:30:00.006+01:00

Och sedan som avslutning på det gamla året så har vi fått tillökning i lagårn. Första kalven för säsongen var född när Hasse kom ut och skulle utfodra på morgonen.

Så det blev till att plocka in mor och dotter, för det blev en kvigkalv denna gång, i en box och se till så att de fick lugn och ro.

Visst e de allt bra konstigt... I vår lagård är det så mycket öppet upptill, runt och under taket,så att det är i stort sett samma temperatur därinne som det är utanför. Och en kalv som föds till runt -15 grader, den skakar/fryser inte mer än den som är född i plussgrader. Om bara kalven är frisk och kon tar hand om den så att den får dia strax efter födseln så klarar den sig aldeles galant... Visst är det fantastiskt...

Lilla Sylvia, som hon får heta eftersom hon är född på Sylvester-dagen, hon är pigg som en liten trollunge... Idag när vi släppte ut henne och mamman till de andra korna så sprang hon iväg och busade runt ordentligt. Det är för häftigt att se...

Men som alla småbarn så sover dom väldigt mycket. Fick ett par söta bilder på henne ikväll när korna åt kvällsmat...

Nu är hon alltså ett och ett halvt dygn gammal.

Tja, så var då kalvningssäsongen i gång igen... Detta är en härlig tid, men också den jobbigaste. Det blir mycket passning, för när man har 40 kor då får man ju alltid räkna med att det kan bli några som man får hjälpa på olika sätt, och det kan vara allt ifrån problem vid själva kalvningen, till att man kanske får hjälpa och behandla svaga eller på annat sätt sjuka djur...
Men förvånansvärt ofta så sköter sig faktiskt naturen helt förunderligt bra...

Ibland är livet riktigt härligt... :-D

Regnbågsmuddar

2010-01-01T23:27:00.003+01:00

Nu har det blivit riktig vinter och kylan har slagit till ordentligt även här i södern så har jag satt igång att sticka handvärmare för fulla muggar. Värken härjar och jag gör allt för att hålla kroppen varm, så nu behöver de stackars händerna något också...

Dagarna före jul var jag hos Christina på Umbra Stickspår i Växjö, och då föll jag för ett nystan av Crazy Zauberball. Köpte Dropps Alpacka i svart och sen var det till att försöka få till nåt som liknar en handvärmare som jag sett på bild hos Yll-o-Tyll. Randig...

Började med mossstickning i svart alpacka "i botten" och stickade sen 5 varv Crazy Zauberball och 3 varv alpacka. Och jösses vad läckert det blev...

Men sen när jag skulle sticka mudd nr 2, så uppstod det ett problem... Detta garn, Crazy Zauberball, varierar ganska mycket och har mycket långa partier med varje nyans. Jag ville ju ha en mudd till i ungefär samma färgsättning, så jag tänkte att det är väl bara till att nysta över lite och så kommer det väl snart till det gröna som jag började med på denna första. Men "Icke sa Nicke" det fanns mycket vackra färgsättningar i nystanet, men inte samma som jag redan haft...

Ok, nästa lösning på problemet är väl då att köpa ett nystan till, någonstans i det nya skulle väl ändå dessa färger finnas...
Kastar mig in till Umbra igen i mellandagarna och köper ett nystan till i all hast... Hem och fram med nystmaskinen... Men vad fasiken, inget grönt där heller....

Tittar igen på färger och nyanser på dessa garnbollar här på internet, och upptäcker att jag har förmodligen köpt ett nystan i en snarlik nyans, men som går i huvudsak i orange-röd-blå-tonerna... Shit shit shit...

Måste skaffa ett nystan till... Grrr...

Och så har det varit jul...

2010-01-01T19:31:00.005+01:00

Tja, och så var det då jul igen... Här i Linneryd har min dotter Sofie och hennes kompis Sandra gjort till tradition att Tomterida runt i byn, och så blev det även i år...

Sandra kommer först på vår lilla nordsvensk Isa, och Sofie rider den mycket ovanligt store fjordingen Piroll.

De blir ganska mycket uppmärksammade när de kommer ridande på julafton. Och det är ju nästan så att man tror att även hästarna tycker att det är häftigt...

Här hemma så har vi ju som alla andra pyntat till jul och klätt granen. Eller som våra kattungar från i somras tycker; Plockat fram ett nytt roligt klätterträd...

Jag har har haft många katter och kattungar i min dag, så jag är ganska van vid att hänga det tåliga pyntet i nedre delen av granen. Och jag tycker att julen är en glädjens högtid för alla, så därför låter jag glatt katterna få leka med de tåliga kulorna.

Men aldrig har jag varit med om katter som helt sonika klättrar upp nästan i toppen på granen och leker hej vilt med allt som de räcker, och inte räcker med för den delen...
Vilka "knäppskallar".... ;-)

Men roligt hade de, och vi också efter det att jag plockat bort alla ömtåliga kulor...

Som mest så hade jag tre katter i granen samtidigt, mamma Sötnos och de två döttrarna Vitnos och Sotnos... Ett Herrans under att inte granen välte, men den står tydligen väldigt stadigt... ;-P

Sedan under mellandagarna så fick de små busfröna Vitnos och Sotnos flytta till sitt nya hem hos Ian och Kirsti Wennerholm i Matkull utanför Lammhult. Tror de får det jättebra där, men vi saknar verkligen de små "Godingarna"...
Nu har vi bara Sötnos och gamle Punglös kvar, men det verkar nästan som att de tycker att det är ganska lugnt och gott nu. Och inte lika mycket konkurens om "Bästa liggplattserna" längre... ;-)

Och så en liten glimt från livet gården...

2009-12-15T20:38:00.001+01:00

Ja jösses, idag kom den första snön...

Inte oväntat och inte heller helt ovälkommet (det har ju inte blivit besvärligt ännu...)

Och mitt i allt detta så skulle den stora eken vid sidan om huset ner enligt Hasse...

Denna ek tycker han e ful och besvärlig och i vägen, så den har varit på fallrepet länge nu. Jag har väl inte riktigt hållit med min käre Gube i detta, men vissa strider lägger man ner efter ett litet tag, och så blev det i detta fallet... ;-)

Så här ska ni få ett par bilder på när vår jätteek går till "De Sälla Jaktmarkerna"...

Så här såg det ut när han satte igång.

Grävmaskinen placerade han strategiskt till så att inte eken skulle lägga sig på fel håll, dvs mot huset. För man vet ju aldrig....

TIMBER.........!!!!!

I praktiken så hjälpte han till lite med grävmaskinen och puttade ikull henne det sista....

Tja, inte var hon liten precis, vår ek... HarreJösses vad det blir mycke å städa undan...

Och inte har jag någonstans att hänga tvätten längre, för vår torkvinda, den såg ju inte Guben min förrän han skulle gå dit och skära ner grenar...

Den torkvindan har också gått i graven nu...

Ps: Kanske bäst att tillägga att det är inte alltid som han får som han vill min Gube, men ibland får man välja sina strider... ;-)

Åter tillbaks igen i Bloggvärlden

2009-12-15T20:02:00.003+01:00

Hå hå Ja ja, inte blir saker och ting som man har räknat med inte...

Här startar man glad i hågen en blogg med stora planer och en tanke på att uppdatera ofta...
Och vad händer...? Jo man "avlider" ganska grundligt i ett år...
Usch vad jag skäms, ber så mycket om ursäkt...
Som sagt var, det mesta här i livet blir inte alltid som man hade tänkt sig...

Men men, nu tänkte jag göra ett försök igen, och laddar som en tok, såklart... Man e ju värkkärring vet ja, och då blir det ju lätt "Allt eller Inget-principen"....

Först tänkte jag visa en bild på ett projekt som jag hållit på med ett litet tag nu... "Spectrum scarf and tam" i garnet Kidsilk Haze, från tidningen Interweave Knits. Fast i min egen version så till vida att för det första så har jag lagt till 3 färger och har sammanlagt 11. Detta för att när jag tittade på bilden och jämförde med garnbollarna, då tyckte jag att jag ville efterlikna bilden så mycket som möjligt. Men jag ville absolut inte plocka bort någon vacker färg.

Och sedan, efter det att jag stickat en bit stor som en provlapp, så fick jag en sådan brinnande längtan av att göra en shal i stället för halsduk. Så jag lade upp på nytt till 6 "vågor" i stället för 3, och nu är halva Spectrum-shalen färdig...

Denna underbara shal är ett riktigt "Må Bra-projekt" så till vida att man blir så himla glad av att sticka den... Detta fantastiska lätta och mjuka garn i dessa underbara, vackra och klara regnbågsfärger, mmm....

Ska försöka fixa en bättre bild sen, och de där vita silverprickarna på shalen, de e snön som föll idag, det... ;-)

Installning i lagårn

2008-12-04T07:25:00.000+01:00

För några veckor sen var det äntligen dags att inviga vår nybygda lagård...

Vi började med att hämta kor och kalvar som gick på bete på en gård ca 5 km bort. Djuren lockades in i en grindfålla, och därifrån driver man sedan in dem i denna vagnen för transport hem...

Väl hemma i lagårn så är det bara till att öppna grindarna på vagnen så att djuren kan gå in, så att de sedan bara behöver gå vidare och följa gången bort till avdelningen dit där de ska vara...

Jag har nog aldrig sett våra kor så förvånade någon gång, som när de gick och undersökte allt detta nya... Kor är vanedjur, och dessa "flickor" har i hela sitt liv stått uppbundna ca 5 månader varje vinter i en gammaldags äldre lagård, så för dom blev det förmodligen nästan som att landa på en annan planet...

Sedan var det dags att försöka locka in de kossor som gick på bete här hemma på gården... Det var inte helt enkelt, men en ko har en stor passion här i livet, och det är mat, så med tålamod och foder så lyckades vi även övertala dessa damer till att "stiga in"...

... och ta för sig av ensilaget på foderbordet...

Och Guben min och jag går och sopar, skrapar, klappar och njuter av att ÄNTLIGEN ha ett smidigt, lättarbetat stall där djuren mår bra och där de får röra sig, samt där luften är ljus, klar och frisk...

Detta är LYCKA för en bonde....

Äntligen tillbaka igen...

2008-12-03T13:44:00.000+01:00

Puh, äntligen sitter jag här igen, bakom datorn och framför bloggen...

Denna värk som jag har suger ibland musten ur mig totalt, så att emellanåt orkar jag inte koncentrera mig på mer än det som är absolut nödvändigt... Och tyvärr får då bloggen vänta lite tills jag hämtat andan och orkar "titta upp" över kanten igen...

Tittar därför fram bakom min "kant" och säger lite blygt "Hej på er allihopa igen..."

Det har hänt en hel del här på gården sen sista raporten, vi har nu sålt de sista korna som vi inte fick plats med, så nu är äntligen alla djuren inne i lagården tillslut... Visst, fyra stycken "för många" har vi om man räknar till hur många ätplatser vi har. Dessa fyra får vi nu utfodra lite vid sidan om där de egentligen ska ligga och sova. Men vi har fler liggplatser än ätplatser så enligt Länstyrelsen är detta helt ok. Vi tycker dock inte själva att detta är optimalt, det ger oss onödigt merarbete...

Denna överbeläggning beror på att det är så lång slaktkö på slakterierna, så att dessa fyra kor som skulle slaktats inte kan skickas förrän i värsta fall i januari eller februari...

Stickningen, tja den består mest av julklappsvantar just nu... Tack och lov så har jag köpt flera olika färger på garnet, för nu börjar det bli lite tråkigt, eftersom jag är inne på åttonde vanten nu. Så för att få variation i det hela stickar jag en vante i en färg och sedan nästa vante i en ny färg... Så får jag sedan sticka maken till de färdiga vantarna "ett par vantar senare..."

Ska lägga upp lite bilder på lagård och vantar, men det får bli en annan dag....

Garnhållaren

2008-10-05T12:18:00.000+02:00

Har fått några undringar om min garnhållare som kommit med på bild...

Detta är från början ett gammalt luffararbete som jag hittade på New Age-sidorna på Tradera av en händelse. De kallade den för "Meditations-knut" eller nåt liknande, men jag har en lite större sådan här redan innan och såg därför direkt vad det egentligen var för något. Så jag kastade mig över auktionen med stort allvar och blev ägare till detta lilla vackra exemplar i silvertråd och med pärlor på.

Det är en liten praktisk korg av trådar i ett enkelt mönster som man lätt kan vika ihop, eller vika ut, och som lätt även kan fästas vid midjan om man vill (vilket dom gärna gjorde förr...)

Korgen kan formas om på lite olika sätt, och den går utmärkt att dela av till två nystan, om de inte är för stora förståss...

Min första Garnimport

2008-10-05T08:16:00.000+02:00

Efter att jag stickat vantarna i det underbara garnet Lush, så kunde jag inte låta bli att söka på nätet efter mera garn... Hittade det i USA, så för första gången handlade jag utomlands. Visst är det härligt att man via internet kan handla så här över gränserna, men det var baske mig inte gratis... O inte var jag beredd på att jag först skulle betala högre frakt i USA bara för att det skulle skickas utomlands, och sen DESSUTOM skulle jag betala nästan 450 kr i frakt och tull här i sverige bara för att få ta emot "skiten"...!! Grrrr....!!!! Så istället för 82 kr/härva, så blev det 112 kr/härva tillslut... Men men, man lär sig... Och jag e jätteglad för garnerna, det ska bli de underbaraste och varmaste vantarna mm som går att få, lite julklappar och sånt... Men om jag ska vara ärlig, så för mig är de verkligen värda sitt pris. (Men det vågar jag knappt säga till nån...) ;-D Visst e man väl knäpp...!!! ;-) Önskar dock att någon vänlig garnaffär här i sverige kunde ta hem dessa underbara garner till sitt sortiment, det hade varit så hemskt mycket enklare då.... Ingen som blir sugen....???? Jag kan skicka garnprover nu.... ;-)

Måste också visa att mudden blivit färdig... Eller i alla fall, nästan.... Den är i alla fall färdigstickad...

Men eftersom det var första gången som jag stickade med två färger samtidigt så naturligtvis hade jag lite för hård trådspänning, så den har blivit väldigt smal.

Därför håller jag på nu med mudd nr 2, (som i praktiken får bli nr 1 eftersom jag måste göra en till sen för att få ett harmoniskt par) och där har jag lagt tråden bara förbi två fingrar just för att det inte ska spänna så mycket. Och det verkar funka bra, för den blir mycket större, mer så som det ska vara...

Men denna första "prototypen" ska ändå fixas till enligt konstens alla regler, det som saknas är att över och underkanten ska sys in på insidan, så att vikningen ligger i hålvarvet som knappt syns på bilden eftersom jag stack in stickorna där för att den inte skulle rulla ihop sig i kanten... Föresten, det har jag ju glömt att berätta... Garnet som jag använt till dessa muddar är Indecitas Baby Alpacka som jag har köpt från Slöjd o Hantverk i Färila Detta garn är en av mina absoluta favoriter... Det är så otroligt mjukt, helt fantastiskt, det goaste garn man kan tänka sig...

Problem o halv mudd

2008-09-29T21:12:00.000+02:00

Idag har varit en riktig "skitdag" med mycket problem och "krabb"...!!! Guben min hade mycket att pressa, och vädergubbarna hotade med regn, så han körde igång redan innan det hade torkat upp på förmiddan. Jag var utdirrigerad till att vända ihop halmen som han skulle pressa senare, men jag hann inte ens komma igång förrän jag fick åka och lägga ihop gräs istället, allt för att försöka göra så att det gick snabbare för Guben att pressa, innan regnet kom... Så jag körde "så det visslade" en liten bit före Guben i "Fergusson"...

... Men vi hann inte ens bli halvfärdiga innan regnet kom, och det rejält... Och då började problemen riktigt ordentligt... Plastaren stannade och vägrade snurra plast runt balen, regnet öste ner, och min stackars Gube svor... Det var bara till att köra hem, ringa service och försöka ta reda på felet samt ringa återbud till den stackars bonden som skulle fått pressat på eftermiddan. Så resten av dan gick till att dona i lagårn för snart måste den va färdig för kalvarna måste in...

Lite sticke har jag hunnit med också... ;-) Nu har jag stickat strax över halva så man börjar se mönstret ganska bra nu... Jösses vad roliga de här muddarna är att sticka, men det gäller att inte vara för trött i huvet, för då är det lätt att blanda ihop mönsterraderna...

Mudd och Tröskning

2008-09-28T21:32:00.000+02:00

Idag har jag suttit i traktorn och stickat igen... För under tiden som Guben min höll på och tröska så skulle jag sitta i Valmet:en för att vara beredd att köra fram med vagnen när han skulle tömma ut säden från tröskan. Då medans jag väntade på honom passade jag på att sticka på mitt nya projekt...

... handledsmuddarna som jag har tänkt göra länge. För ett par veckor sen började jag faktiskt på dom, men då med strumpstickor. Men jag blev inte belåten, fick det inte bra, så jag rev upp igen...

Sedan dess har jag lärt mig att sticka på en rundsticka istället med hjälp av "Magic Loop-tekniken" och Herre Jösses vilken skillnad det var att sticka runt på detta vis, så mycket enklare och snabbare gick det dessutom. För att inte tala om att det blev mycket jämnare och finare också... För detta är mitt första projekt med två färger samtidigt och jag måste säga att jag tror aldrig att jag stickar med strumpstickor mer efter detta.... Kan varmt rekomendera den här sticktekniken... ;-D

Mer från gården...

2008-09-27T14:09:00.000+02:00

Tänkte komma med ytterligare en glimt från vår gård... Här har vi vår flock med Lyckliga Svin... ;-) De ska bli julgrisar, men de är ena riktigt häftiga nassar, nyfikna och leksugna. Grisar är roliga och förnöjda djur med en ganska liten hjärna, men med mycket stor personlighet, och ibland är dom minsann riktigt kluriga... ;-) (Speciellt när det gäller att försöka komma på hur man gör när man rymmer) Och gladare grisar finns nog inte... Speciellt som vi även skämmer bort dom med lite hushållsavfall som grönsaker, frukt, lite bröd och annat gott... Här är en bild på mig när jag är ute och kör traktor... Jag är ute med min favorittraktor "Fergusson" påväg ut till en flock kor som vi har 3 km från där vi bor. Att köra traktor tycker jag är jätteroligt, så när jag inte mår för dåligt då kan jag hjälpa till med ganska mycket. Tex koppla och flytta vagnar, harva, vända och lufta gräs, köra fram hämta och lasta ensilagebalar, köra vatten och mycket mycket mer... Men det är klart, sådana dagar blir det inte mycket gjort inne, bara det absolut vikligaste. Kaffe till Guben, och sånt... ;-)

Vantar....

2008-09-24T11:33:00.000+02:00

Nu håller jag på med ett par vantar i ett annat fantastiskt garn som jag har köpt på Tradera för ett litet tag sen...

Detta garn heter Lush och är av märket Classic Elit Yarns. Detta är ett lite grövre garn med 50% Angora, 50% Wool och med 123 yards / 50 gr härva. Färgen på mitt garnet är väl inte riktigt i min smak, grått med lite gröntoning, men det är nog bara jag som är fånig för andra säger att de tycker att det är jättesnyggt... ;-)

Men jag måste säga att varmare och goare vantar finns nog knappast... Jag måste verkligen försöka få tag på mera garn för alla blir helt tokiga när de får känna på dem, har hur många beställningar som helst... ;-P

Faroese Shawl

2008-09-23T22:10:00.000+02:00

Och sedan så var det detta med stickningen...

Det första jag tänkte visa är en shal som jag verkligen älskar, Faroese Shawl från boken "A Gathering of Lace"

Denna shalen stickade jag i ett underbart vitt Angoragarn från Stäckets Hantverk 70% angora, 10% ull, 20% polyamid 750 m/100 gr. i 25 gramshärvor.

Min första shal blev inte så stor som den på bilden i boken, för eftersom det är ett så tunt garn så använde jag stickor nr 3,5. Men i nästa shal ökade jag på så det blev stickor 4,5 och då blev shalen en bra bit större, men fortfarande lika fin när den blev blockad...

Denna shal har jag faktiskt stickat hela tre stycken av, bara för att jag lite tjurigt faktiskt skulle vilja ha en alldeles egen också...

Den första ville en vännina ha till sin bröllopsklänning när hon gifte sig, den andra gick till en annan vännina, och så den tredje vågar jag numera knappt visa upp, för även om shalen är mycket rolig att sticka, och nu kan jag nästan mönstret utantill, så tillslut vill man faktiskt sticka något annat.... ;-)

Och just nu är detta andra vantar, för att sedan om allt går väl, fortsätta till strumpor, stickade på rundsticka....

Mitt första inlägg i denna blogg...

2008-09-22T21:16:00.000+02:00

Tänk, här hade man tänkt starta en blogg om mitt stora intresse, stickning... Men så visar det sig att jag har ett stort intresse till, och inte en enda bild ännu på det jag stickat...

Så därför blir mitt första inläg i denna blogg ett par bilder på vårt stora projekt på gården, vårt lagårdsbygge.

Jag och min sambo är köttbönder i Småland, närmare bestämt i sydöstra delen av Kronoberg, en liten by som heter Linneryd.

Vi har kor, köttdjur av i huvudsak rasen Simental, och för ett år sen startade vi ett jätteprojekt, ett lagårdsbygge till dessa...

Nu står detta bygge snart färdigt, så snart kan vi stalla in 46 kor och två avelstjurar i en modern och lättarbetad lagård.

Halleluja.....!!!!

Det ska bli en sån fröjd att när det är dags att släppa in korna, få se vad de säger när de kan gå runt fritt och inte behöver vara uppbundna längre...

Dom kommer förmodligen att tycka att vi har blitt knäppa...

Visar också en bild på halva vår koflock, som ligger och solar sig i en hage mitt framför huset vårt... Mycket av vårt liv nu på sommaren går ut på att förbereda och skörda foder till vintern, och huvudfödan till djuren är syrat gräs, dvs ensilage.

Först slår vi ju då gräset... Sedan pressar min Gube det till de där stora runda balarna... Och här har jag plockat ihop balarna och kört hem dom...

Sammanlagt behöver vi ca 450 ensilage balar för att klara oss hela vintern, så det blir en rejäl hög...